Medaljregn över svenskarna under EM i thaiboxning och World Games, nu är det dags för VM i taido att ta plats. En av deltagarna är Daniel Andersson, vid tolv års ålder började Daniel med taido och nu deltar han för tredje gången i VM och driver själv en taidoklubb i Vänersborg. Budokampsport.se har fått en pratstund med Daniel inför stundande mästerskap i Finland.
Det är snart dags för VM i Finland, hur har din uppladdning sett ut? Hur många VM har du deltagit i sen tidigare?
-Min uppladdning har sett ut som följande; jag började satsningen med rehabträning följt av tyngre styrketräning och nu på slutet har det blivit mer kondition och taido. Sen har jag varit på alla tävlingar sen SM i Falun och deltagit på alla landslagssamlingar för att få den bästa träningen och sparringen, har försökt få till en taido som är snabbare än det jag var förut och där jag kontrollerar motståndaren bättre.
Du har haft problem med en hälsena som du slet av för något år sedan, har det påverkat dina förberedelser?
– Självklart har min skada påverkat mig, att få beskedet att man blir borta över sex månader från sin idrott och att sen eventuellt inte kunna utföra den som innan är både tufft och påfrestande. Men med vilja och bra stöd från familj och min tränare så har jag lyckats ta mig tillbaka och känner mig starkare både mentalt och fysiskt.
För någon som inte är insatt i taido, hur skulle du beskriva idrotten och dess utmaningar?
-Svår fråga, men jag skulle nog beskriva taido som en rörligare form av karate. Trots sina traditionella budogener och stridstekniker så bygger taidon på att forma en kreativ människa som både är stark i huvud och kropp.
Utmaningarna är nog olika från person till person, vi ställs inför olika utmaningar i taidon, vi ska klara av nya tekniker, hokei osv. Man utmanas genom att försöka ta nya grader och även utmaningen att vinna över vår motståndare på mattan i tävlingar.
Med både EM och VM-medaljer på meritlistan är du ett av Sveriges medaljhopp, vad betyder det för dig att ha mästerskapserfarenheter som dessa när du går in i VM-turneringen?
-Mina tidigare mästerskapserfarenheter är självklart till min fördel och förhoppningsvis även för de andra i truppen, att dela med mig av min erfarenhet till de nya i laget är det minsta jag kan göra för det landslag som gett mig så mycket genom åren.
Vet du något om motståndarna som väntar i Finland?
-Det jag vet sen tidigare är att de som är med i landslagen är de bästa från varje land och att japanerna är favoriter, men alla i den svenska truppen har potentialen att vinna. Det är lite som med det gamla ”hockey-ryssland”, de vann alltid men en dag är det vår dag, gäller bara att se till att den 3:e augusti!.
Jag inte lagt så mycket energi på att studera och analysera de andra, utan att mitt mål är att gå in på mattan och ta match för match och köra mitt race, tillägger Daniel.
De tidigare medaljerna är samtliga i lag, hur skulle det kännas att kamma hem även en individuell mästerskapsmedalj?
-Att vinna en individuell medalj på ett stort mästerskap har alltid varit målet sen jag börja träna med landslaget (1999) och är än i dag. Att få stå högst upp på pallen och veta att man tagit hem det där guldet till Sverige är något jag drömt om och som jag nu skall göra allt för att förverkliga den drömmen.
Sen så hoppas jag att vi tar hem medaljer i lag också för där är den svenska truppen starka, vi är ett samspelt lag!
Du har tidigare sagt att det här blir ditt sista internationella mästerskap, står du fast vid det?
-Jo jag har tidigare sagt att detta blir mitt sista internationella mästerskap. Vet att jag inte vill stänga dörren helt, men så blir det nog tyvärr. Det är ett beslut jag tagit då familjen också är en stor del av mitt liv som jag inte vill försumma. Ett beslut som varit tungt och svårt, taido är en stor del av mitt liv och landslaget har varit en del som gett mig så mycket på min resa och att träda ur denna trupp är med en stor tår i ögat. Men det ska bli kul att få fortsätta bygga upp taidon i Vänersborg som jag startat upp och fortsätta kämpa med landslagdeltagarna på de svenska tävlingarna. Mattan är min arena och den lämnar jag inte så lätt säger Daniel med ett leende till budokampsport.se.
-Jag skulle även vilja ta tillfället i akt och tacka min sambo Jenni och mina barn för det stöd de gett mig och för det tålamod de haft med mig. Även ett stort tack till Stefan Nilsson(bitr landslagstränare) för hjälp och stöd under rehab och även tack till Kristian Ojala och svensk taido som trodde på mig och tog med mig i truppen. Alla runtomkring mig i Vänersborgs Taido skall också ha ett jättetack för allt!
Text: Annie Bondefelt
Foto: ttela.se
