Det har snart gått en månad sedan Isa Tidblad Keskikangas blev världsmästarinna i thaiboxning. Men det var inte alls säkert att hon ens skulle ha åkt till VM, men ett sent wildcard förde henne till Langkawi i Malaysia och väl där på plats var hon oslagbar. Budokampsport.se fick till ett längre möte, på årsdagen för Isas armoperation, för att prata lite med perspektiv på VM-guldet och det som nu komma skall.
– Det var i första matchen under VM i andra ronden när jag märkte att jag hängde med och var bättre än motståndet som jag fick in känslan av att det här kan jag verkligen vinna, säger hon.
Stockholm, likt resten av Sverige, är inne på den första av de tre sommarmånaderna. Men sommarvärmen låter vänta på sig.
De moln som sprider ut sig över himlen håller kylan kvar i ett järngrepp och det är inte ovanligt att faktiskt se dunjackor på stockolms flanörer.
Annat väder var det på andra sidan Jorden i Malaysia. Där var fuktigheten dräpande och värmen var påtagligt tryckande. Det var i den miljön som Isa Tidblad Keskikangas skulle göra VM-debut, ja till och med landslagsdebut.
Ett par helger innan hade landslaget träffats upp för ett läger på Bosön. Inför det lägret var det en nervös 22-åring från Södermalm i Stockholm som skulle möta upp de andra landslagsstjärnorna.
– Jag fick egentligen reda på att jag hade en möjlighet att komma med i landslaget på Kampsportsgalan. Men det var lite svårt att ta in. Jag hade inte ens vunnit ett SM-guld och hade haft armbrottet, och dessutom en spricka i tån efter att ha spelat fotboll. Så det kändes rätt långt borta då. Men när jag kom till Bosön började jag kunna ta in att jag faktiskt skulle vara med på VM.
Isa Tidblad Keskikangas är en lugn och trygg personlighet. Hon har en sprallighet i blicken, förvisso, men annars inger hon ett intryck av att vara äldre än sina 22 vårar. Hon är öppen och rak och har ett tonläge i rösten som tynger det hon säger. Att det ens blev thaiboxning för Isa var inte alls någon självklarhet.
Pernilla Johanssons betydelse för Isas framgång stor
Det var hennes syster som hade kommit i kontakt med den forna svenska världsmästarinnan Pernilla Johansson, då tillhörande ett projekt på Fryshuset, som insisterade på att Isa också skulle komma och träna lite. Johansson såg potentialen direkt och tog Isa under sina magiska thaiboxningsvingar.
Relationen mellan Pernilla Johansson och Isa växte och idag är Isa högst involverad i både klubben Tip Muay Thai (som Johansson startade) och jobbar i projektet Frysbox, som blivit vida känt och uppskattat.
Pernilla Johansson var också med under hela VM som stöd till Isa, det var även coacherna David Berndt och Henrik Naessen.
– Att ha med sig de och även Karro från Frysbox hjälpte mig enormt mycket. Jag var sjukt nervös inför första matchen. Jag skulle gå i två viktklasser ovanför min normala vikt och det kändes som att alla var jättestora och jättelånga. Det var kanske inte den bästa av landslagsdebuter man kan få, eller så var det just det.
I hennes första match i VM någonsin ställdes Isa mot Tracy Lockwood från Nya Zeeland. Svenskan inledde också lite nervöst, för att sedan i slutet av första ronden och resterande tid av matchen fullkomligt köra över Nya Zeeländskan.
– Jag kände då att jag faktiskt hängde med och inte bara det, jag var bättre. Det var motståndet som inte hängde med och det blev en mental grej för mig. Här hade jag trott att jag skulle få det så tufft och svårt – men i själva verket var det motståndarna som hade svårt för mig. Den andra ronden i den första matchen blev avgörande för hela VM, för jag kände på något sätt att kroppen svarade bra och att jag var stark.
Semifinalen mot finskan Elda Niemi blev emellertid en tuffare historia. Isa gjorde inte på något sätt en dålig match, men finskan var också väldigt kompetent. Matchbilden var sådan att domslutet hade kunnat gå lite hur som helst.
– Jag har alltid lite svårt att tro på seger själv och även om jag kände att jag gjorde en bra match visste jag inte alls hur utgången skulle bli. Det var en otroligt skön känsla när domaren lyfte min arm. Jag minns att jag bara vrålade något rakt ut. Det var sjukt. Helt plötsligt, från armbrott till operation till VM-final som debutant. Det fanns ju inte, liksom.
“Lyckades se möjligheterna”
Många idrottare har vittnat förr om den svåra natten innan en stor final. En natt med många tankar och med ofta lite sömn. Isa hade emellertid inga som helst bekymmer med finalnatten. Under morgonen innan finalen började Isa tänka igenom sin kommande motståndare, vitryskan Maria Belush.
– Jag såg henne i semifinal då hon vann mot den dåvarande regerande världsmästarinnan i viktklassen och jag förberedde mig mentalt på den tuffaste matchen i mitt liv. Samtidigt hade jag tagit mig ända vägen till final och att förlora den, det fanns inte för mig. Jag lyckades se möjligheterna istället för hindren, och det kanske blev en avgörande faktor sedan.
För i finalen förvandlades Tidblad Keskikangas till en veritabel slag- och sparkvirtuos. Allt satt. Och i slutet av den första ronden fick vitryskan ta räkning.
– Jag hann tänka att ”hon ger aldrig upp nu och hur ska jag utnyttja det här läget”. Det var en märklig känsla, det var skönt samtidigt som det blev lite nervöst också.
Men vitryskan kom aldrig igång igen. Och Isa Tidblad Keskikangas blev en av svensk thaiboxnings största skrällar någonsin.
Hennes nästa mål blir nu EM i september i Polen, dit hon kommer att vara i en helt annan sits än inför VM.
– Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det, men det är väl klart att fler vet vem jag är nu och det gäller det ju att kunna hantera. Jag känner dock att jag har bättre tid nu på att förbereda mig än inför VM och det borde göra att jag blir ännu bättre.
“Förhoppningsvis blir det lite lättare nu”
Och hur det blir med viktklassen, det är också en fråga att ta ställning till.
– Ja, det gick ju bra i den här vikten. Kanske kunde jag som mindre än de andra utnyttja att jag också var snabbare än de flesta. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra där ännu. Men jag kommer vara stark alldeles oavsett vilken vikt det blir.
Där långt borta i hennes horisont finns också en önskedröm om att gå proffsmatcher och vinna bälten.
– Hahaha, ja det är klart. Mitt VM-guld hjälper förhoppningsvis till lite där men samtidigt gäller det fortfarande för mig att samla på mig erfarenheter. Förhoppningsvis blir det lättare för mig nu att hitta potentiella proffsmatcher, men samtidigt är fokus på EM. Men jag har ännu inte riktigt hunnit smälta VM. Jag har haft tentor och jobb, sånt väntar ju inte bara för att jag råkar vara bra på thaiboxning.
Text och foto: Jonathan Broberg
