Lite överraskande ställde Nils Widlund upp i SM i sanshou för ett par veckor sedan. Och imorgon fortsätter Widlund sitt tävlande och är anmäld till Allstyle Open.
– Jag gör ingen seriös satsning som förut, utan jag blev helt enkelt lite sugen på att gå upp i ringen igen bara, säger han till budokampsport.se.
Imorgon är det dags för den traditionstyngda kampsportstävlingen Allstyle Open, som arrangeras för 45:e gången. En av de stora överraskningarna i startfältet är Nils Widlund, som fortsätter sitt (temporära?) tävlande efter guldet i SM i sanshou härom veckan.
Men att tro att Widlund åter satsar är att tro på för mycket.
– Nej, jag vill inte kalla det en comeback. Jag gör ingen seriös satsning som förut utan jag blev helt enkelt lite sugen på att gå upp i ringen igen bara.
Vad Widlund vill ha ut av tävlingen säger han själv är att kunna njuta utan någon prestige.
– Letar efter svaret om jag ”still got it”. (skratt) Nä, faktiskt inte. Jag tar den här tävlingen på uppstuds och har ingen prestige. Jag går upp två viktklasser från min vanliga viktklass, så jag kan stå och njuta med en chipspåse på invägningen. Är mer mån om att faktiskt att se det som en rolig grej och inte blodigt allvar. Jag går självklart in med inställningen att vinna, men jag vill inte tappa bort mig med att känna press och bli begränsad av den anledningen.
Nils, vad betyder Allstyle för dig?
– Allstyle var min första riktiga tävling och jag debuterade 46kg tung 15 år gammal år 2001 och jag har varit med 12 gånger. Det är min hemmatävling kan man säga, jag startade min karriär här och jag kommer med stor sannolikhet avsluta min karriär när jag är 67 år gammal eller nåt. Jag har många roliga minnen ifrån Allstyle. Allt ifrån att få min egen käke avsparkad till att ha en av mina lyckligaste stunder!
Vad tror du om flytten från Solnahallen till Eriksdalshallen?
– Jag tycker det är kanon då jag bor ett stenkast bort, vinner jag har jag bärs på kylning tre minuter bort! Jag tycker det är gött att det är mer centralt och att fler polare kan ”ha vägarna förbi” och se spektaklet.
Så, vad ser du mest fram emot med morgondagen?
– Ja, det är väl den där bärsen då…
Text och foto: Jonathan Broberg
