En av Sveriges största thaiboxningsstjärnor på senare år, Elina Nilsson, slutar med thaiboxning. Elina har hunnit med att vinna både VM- och EM-guld.
– Minnena är många och jag kommer bära med mig dem resten av livet, säger hon till budokampsport.se.
Imorgon startar SM i thaiboxning i Varberg. På fredag är det dags för damernas -71kg-klass där Elina Nilsson var anmäld. Men något SM blir det inte för den svenska världsstjärnan – som istället slutar helt att tävla i thaiboxning.
Nilsson har vunnit medalj på samtliga internationella mästerskap hon ställt upp i, och hon har vunnit både EM- och VM-guld.
– Min känsla är bra. Jag har haft en lång och framgångsrik idrottskarriär och då jag står inför nya utmaningar är det rätt läge och nödvändigt att kliva av för att ge plats åt annat. Jag har efter ett års rekryteringsprocess blivit erbjuden en ny tjänst som omöjliggör en fortsatt idrottssatsning. Jag har vunnit alla titlar jag satte som mål, och som kronan på verket VM-guld två år i rad. Jag är nöjd.
Elina, vilket är ditt allra bästa minne från dessa otroliga år?
– Minnena är många och jag kommer bära med mig dem resten av livet. När jag tänker tillbaka på mina 10 år som aktivt tävlande fylls jag med känslor av glädje, tacksamhet, tillfredsställelse och inspiration. Min idrottskarriär och den resa den medfört har lärt mig mycket. Den har utvecklat mig och rustat mig för vad som nu väntar. Jag hade inte velat vara utan en enda av dessa dagar.
– Ska jag nämna något minne som sticker ut så är det mitt första VM-guld som jag vann i Tashkent Uzbekistan 2011. Hela den resan var väldigt speciell och krävande, för hela landslaget. Först blev vi knappt insläppta i landet och fick sova på betonggolv på flygplatsen. Väl på plats drabbades i princip hela VM av magsjuka under turneringen. Jag fick en släng också men var en av dem som kom ganska lindrigt undan. Jag hade tuffa matcher till guldet och själva finalen avgjorde jag först de sista 45 sekunderna i sista ronden. Efter det bärgade guldet, medaljceremoni och dopingkontroll bar det snabbt iväg med ambulans till sjukhus då jag hade djupa och elaka cuts kring ögonen (bland annat bakom ögonlocket på ena ögat efter en frontspark i ansiktet).
– August Wallén, min tränare och coach under hela min karriär, var på plats och höll mig sällskap på sjukhuset och vi fick se sjuksköterskor i fina små hattar, en hel del tomma och ensliga korridorer, icke existerande kösystem och barn som togs om hand och behandlades i gamla tandläkarstolar utan bedövning. Det fanns inte en dator i sikte men vården jag så småningom fick var väldigt kompetent och noggrann, och med bedövning.
Vad kommer du att sakna mest?
– Det jag kommer sakna mest är jakten på att nå mål och vinna matcher med allt vad det innebär från början till slut. Matchträningen, slitet, utmaningarna, dagarna på arenorna, uppladdningen inför match, urladdningen i ringen, tillfredsställelsen efter vinst men också den knutna näven i fickan efter förlust. Man är aldrig så levande som när man fightas men å andra sidan är jag säker på att jag komma finna den känslan på annat sätt och i annat forum framöver.
Tar du plats på annat sätt inom kampsporten nu, tänker du dig kanske en tränarroll eller så?
– Jag kommer fortsätta träna fighting och vara en del av klubbarna, Fighter Muay Thai och Gladius MMA, som fostrat mig. Jag kommer anpassa min träning efter mitt arbete men när jag har möjlighet kommer jag ge tillbaka så mycket som möjligt till klubbarna, till mina klubbkamrater och till dem som på olika sätt varit där för mig under min karriär.
Vad har kampsporten givit dig under alla dessa år?
– Kampsporten har utvecklat mig som atlet, elev, ledare, lärare och människa. Jag har fått resa över hela världen, jag har sett och upplevt spännande platser, träffat många likasinnade och fått många vänner på vägen. Jag har upplevt segerns sötma och förlusterna som svider.
– Jag har sett kampsporten och idrotten bygga broar mellan kulturer och människor vilket skapat och uppmuntrat till förståelse, kunskap, respekt, gemenskap, solidaritet och tolerans – vilket världen behöver mycket mer av. Kampsporten har lärt mig att vara ödmjuk. Den har givit mig en styrka och ett förhållningssätt som jag kommer ha mycket nytta av framöver, vad jag än tar mig för.
– Jag vill slutligen ägna ett stort tack till Fighter Muay Thai, Gladius MMA, förbund, landslag, tränings- och sparringkamrater och vänner för allt stöd och för möjligheten att få ha varit med om en sådan här resa. Utan August hade jag aldrig nått mina mål. Jag dedikerar alla mina framgångar till honom. Han har lagt otaliga timmar på min träning och utveckling. Han har varit med mig i med- som motgång, alltid varit där, oavsett, alltid trott på mig och hela tiden gjort mig bättre och bättre. Han är en fantastisk coach, tränare, vän och ledare.
– Jag kommer med glädje och intresse följa alla svenska fighters där ute som jobbar och sliter för sina mål med små medel men med viljor av svenskt stål.
Text: Jonathan Broberg
