”Costas” kan mycket väl vinna

Skatorna hade precis börjat bråka om en brödbit. Den lurvige katten som bor tvärs över gatan har satt sig under favoritträdet, där en fågelfamilj bor, och lurpassar. Rådjuren spatserade över en gata så att en lastbil var tvungen att stanna och tuta för att få kidet med den ståtlige fadern att flytta på sig.

Med andra ord är Hammarbyhöjden redo för helg. Så var jag också. Fredagsölen var upphälld. Men jag är glad, trots att jag inte hunnit röra en klunk av den ännu. För vilken jävla match, Costas mot Kyshenko.

Jag var på plats i Hovet när ukrainaren besegrade en heroiskt kämpande Marcus Öberg, jag såg också Abbe Joofs försök att besegra Kyshenko året efter. Joof gjorde en strålande insats, vill jag minnas, men räckte inte hela vägen fram.

Nu är det Nangas tur att ta sig an den numera 30-åriga stjärnan från Ukraina. Och när jag målar upp en bild av matchen framför mig ser jag Costas frenetiska och kloka offensiv vålla bekymmer för Kyshenko.

Costas är en sällan skådad talang och redan nu en djupt kompetent thaiboxare. Hans frenesi, hans räckvidd, hans stenhårda tekniker kommer att bli jobbiga för Kyshenko att freda sig emot – frågan är egentligen bara hur pass jobbiga de blir.

Kyshenko är förstås ändå favorit i matchen. Jag menar, han har 215 matcher på sitt CV (och endast 25 förluster). Hallå! Men jag erinrar mig om att läget för att möta honom är bra, och Costas har förresten också samlat på sig fina meriter på sistone.

Så sent som för två veckor sedan kom han på silverplats i World Games och förra hösten stod Stockholmstalangen för en suverän promatch när Marco Pique besegrades. Ja, det tål att upprepas. Vilken jävla match det blir i Partille.

Jag har en liten känsla av att Costas kan vinna detta. Jag tror faktiskt det. Och i så fall har vi en ny världsstjärna inom svensk kampsport.

Två matcher har nu presenterats till galan i november, och denna match tillsammans med den mellan Sofia Olofsson mot Iman Barlow är rena rama tidiga julklapparna från Rumble of the kings.

Jag trodde aldrig, aldrig jag skulle skriva detta när sommaren fortfarande klamrar sig fast hos oss, men…
… ge mig november. Nu. Tack.

För, vilken jävla match.

Foto: Hamid Ershad Sarabi