Dorothea Schander siktar på EM-guld i kickboxning

Dorothea Schander har dominerat sin viktklass i kickboxning på hemmaplan och fick ett kvitto på att det håller även internationellt när hon kom 2:a i Italien i slutet på sommaren. Nu laddar hon om inför EM i Bratislava i mitten på oktober.

Dorothea började med kickboxning när hon var 17 år, blev snabbt kär i sporten och fann en andra familj.
– Jag började med kickboxning i januari 2014. Jag var 17 år, hade slutat all idrott jag gjort tidigare och tyckte att det var tråkigt att bara gå runt på gymmet. Samtidigt så skulle jag snart bli myndig och kanske vara ute lite senare på kvällarna, så jag kände att jag ville kunna försvara mig själv. Jag testade just kickboxning för att en tjej i min gymnasieklass gick i det, säger Dorothea.

Beslutet att fortsätta var enkelt.
– Den stämningen som man får med sina klubbkompisar. De blir ens andra familj. I mitt fall, när jag går till Masthuggets Kampssportsklubb fem till sex dagar i veckan så blir det som ett andra hem. Man går dit om man är glad, ledsen, trött eller pigg – och alltid när man går därifrån har man ny energi i kroppen. Det är roligt också att det är en så blandad skara människor, som man kanske aldrig hade fått kontakt med annars. Sen är ju såklart träningen väldigt rolig och det är skönt att känna att kroppen tar ut sig helt, fortsätter Dorothea.

Det är ett ganska nytt landslag som kommer åka ner till Bratislava men Dorothea tycker att helgen på Bosön i mitten på september hjälpte gruppen att bli tightare.
– Bosön var riktigt kul. Det är fantastiskt att se hur alla peppar varandra trots att man knappt känner varandra. Några av oss har åkt till WAKO Best Fighter World Cup tillsammans, och fick på så sätt lite tid att bygga upp ett band med varandra. Sen är också många av personerna som är med ganska utåtriktade och vågar ta för sig. De vågar slänga sig in i samtal, och då höjs stämningen, säger Dorothea.

Dorothea har dominerat viktklassen, +70, på hemmaplan och i slutet på sommaren var hon över i Italien för en turnering med den absoluta världseliten och tog med sig en andra placering.
– Det gjorde jag, det var en väldigt ny upplevelse. Jag har varit på internationella tävlingar förut, men bara som publik, då min syster är med i landslaget i ITF Taekwon-Do. Det var en helt annan känsla att vara där som deltagare. Det var mycket att sitta och vänta, att försöka hålla koll på det ständigt ändrade tidsschemat. Ena gången man kollar står det att det är 40 minuter kvar till match, nästa gång är det 2 timmar. Det var ett stressmoment. Som tur är så har Sabrina och Magnus erfarenhet av sådana mästerskap sedan tidigare, så jag var i trygga händer. Det hjälpte, säger Dorothea.

– Sen är det lite annorlunda regler när man tävlar internationellt. Lite hårdare, och lite annorlunda slag och sparkar som tillåts så det var nytt för mig. Men det är bara att anpassa sig och göra det man kan. Vi skulle vara fyra tjejer i min viktklass, men en lämnade WO så den första tjejen jag mötte var en ukrainska. Jag var extremt redo och gick in och körde min grej, och hon kastade in handduken i andra ronden. Det kändes bra, men sen hade jag bara två minuter att ladda om inför nästa match. Det var bara att försöka att andas och gå in och slåss igen. Tyvärr så räckte det inte hela vägen, och jag förlorade mot en italienska, berättar Dorothea.

– Jag är väldigt envis och har en extrem vinnarskalle, så det är svårt att säga att jag är nöjd med min insats. Dock inser jag att det var mitt första internationella mästerskap och att det under omständigheterna ändå gick helt okej. Nu ska jag fokusera på att fortsätta min utveckling, fortsätter Dorothea.

Förberedelserna inför EM har varit lite komplicerade då Dorothea har spenderat sommaren med att jobba i Norge men samtidigt känner hon stor trygghet med sitt team.
– Det har varit lite svårt då jag spenderat sommaren i Oslo och jobbat. Jag jobbade mycket kvällspass så blev mest styrke- och intervallträning. I september hade vi fystester på Bosön, så jag har lagt mycket fokus på att förbereda mig inför dem. Jag har bollat en del med Carl och Thomas, mina tränare, kring hur träningsschemat skulle se ut för att ändå få ut så mycket av denna träning som möjligt. I början av augusti kom jag tillbaka till Göteborg och då var det raka vägen till klubben för att kicka igång boxningen.

– Jag har även kört några pass på Magnus klubb i Kungsbacka. Jag känner att det är viktigt att veta vem man har i sin ringhörna under match. Det är en så känslofylld upplevelse. Så jag har investerat tid i att lära känna honom så att vi förstår hur den andra fungerar under ett tävlingssammanhang. Nu känner jag mig väldigt trygg i att han ska coacha i Bratislava.

Assisterande förbundskapten, Magnus Trommestad, beskriver Dorothea som den största vinnarskallen han har sett och Dorothea kan känna igen sig i beskrivningen.
– Haha! Den största vet jag inte, men jag är väldigt envis och vill gärna vinna! Inför en match blir jag fokuserad, går in i mig själv och tänker på den ”uppgift” jag har framför mig. Jag lyssnar på musik som jag blir taggad av och tänker ut en taktik i huvudet. Jag kanske sluter ögonen och försöker visualisera vad jag ska göra i matchen. Sen bara bestämmer jag mig, jag ska vinna! Det är inget snack om saken, och det har funkat bra hittills, säger Dorothea.

Med några veckor kvar till mästerskapet finns det ingen tvekan om vilket resultat Dorothea förväntar sig.
– Det är klart att jag vill vinna, varför skulle jag annars ha jobbat så hårt så pass länge? Inställningen är att jag ska åka dit och vinna EM. Har man något annat i tankarna så ska man inte vara med. Sen får jag hoppas att det upplägg jag har haft tar mig dit. Jag ska i vilket fall gå in och köra mitt race, det här ska vara mitt mästerskap. Det är många grymma fighters med från Sverige, så vi får hålla tummarna för att några guld följer med hem i bagaget, avslutar Dorothea.

Text: Annie Bondefelt
Foto: Carolina Bergman