Dags för Nils Widlunds sista dans

Det mulnar över Stockholm. Efter en vecka av vårsol väntar en lite dovare vädertid. Solen väntas återvända runt påsk.

Och på påskafton, högtidligt nog, ska en av svensk kampsports största profiler ta avsked med en sista match, något Nils Widlund själv nämner som “den sista dansen”. Den sker på galan The Blitz på Göta Lejon.

Han blickar ut mot några sandsäckar han just givit en rejäl omgång. Det märks att det ligger något extra och pyr i luften.

– På något sätt har jag alltid slarvat med något tidigare. Den här gången kan jag inte slarva. Jag har inte råd med det, säger han.

Det är i klubblokalen hos Södermalms Shaolin alldeles intill Mariatorget som Widlund förlägger största delen av sitt ”camp”. Också klubbens läge förnimmer om Widlunds kommande match – det är två verkligheter som bara har en dörr emellan sig.

“Förhoppningsvis kan jag bjuda på en bra sista match”

Widlund bär dagen till ära sitt sedvanliga, lite luriga leende. Han har alltid haft lätt för snabba kommentarer, kärvänliga men spetsiga. Att just gå sista matchen på galan The Blitz kommer han tillbaka till flera gånger.

– Att få avsluta i ”mitt” regelverk, på gala hos Thabo som betytt så mycket för mig. Det ger mig en känsla av att det spelar faktiskt inte så stor roll om jag vinner eller förlorar den här gången. Det blir ett fint minne och förhoppningsvis kan jag bjuda på en bra sista match.

Förvisso, alla som går match i kampsporter är vinnare redan när de kliver in i ringen. Men tro för den skull inte att Widlund inte tar matchen mot den comebackande thaiboxningsprofilen Mathias Jonsson på största allvar. För det gör han. Dagen till ära drillas han hårt av kompisen och träningspartnern Simon Sköld.

De båda skrattar och sparrar om vartannat och så här i mitten av sitt camp berättar Widlund att det handlar om att gå ner i mörkret i träningen.

– Det går inte att beskriva bra med ord vad vi egentligen menar. Men mörkret är de extra 20 procenten du kan pressa dig i träningen, som du enbart får fram när det är matchcamp. Har du inte match kan träningen inte pressas på samma sätt, är min erfarenhet.

Nils Widlund gör några kombinationer på mitts som Sköld håller – och får ständigt beröm. Han verkar vara på en bra plats rent träningsmässigt.

– Jag har hållit på med det här i 25 år, mer eller mindre. Jag har haft mina uppehåll från kampsporten men suget har alltid kommit tillbaka. Nu har jag inte gått match på fyra år, och jag tror jag behövde bryta med kampsporten helt ett tag.

Han tar en klunk dricka, andas ut lite efter att träningen tagit slut, och tar ny sats i berättandet.

– Kampsporten är och har varit en stor del av mitt liv. Men den är inte längre kanske det viktigaste. Förr fokuserade jag på vinster eller förluster och nästan byggde livet i stort kring det. Det funkar inte så längre för mig, och därför var det viktigt att ta ett break helt.

Lovordar motståndaren

En annan sak Widlund också återkommer till är sin respekt för sin kommande motståndare, den comebackande thaiboxningsstjärnan Mathias Jonsson.

– Mathias är en väldigt bra idrottare. Han är direkt och rak i sin stil och har mycket bra saker att komma med. Det är inte säkert att jag vinner den här matchen och det är därför jag verkligen får pressa mig. På så sätt är han den perfekta motståndaren att ringa in karriären mot. Det känns väldigt kul och bra att få möta honom.

Widlund får en fråga om målbild med kvällen, ett moment som han kan längta till redan nu.

– Jag kommer dit vid 17-tiden och så går jag sista matchen. Jag längtar verkligen till att det börjar närma sig match. När man vet att jag har gjort allt jag kan för att det ska gå bra, den känslan kan jag längta till.

Widlund stänger av musiken från den pumpande högtalaren med fladdrande neonljus. Släcker lokalen. Han stänger igen och låser den bastanta ytterdörren och sätter sig på sin motorcykel och åker hemåt.

Imorgon väntar ny träning.
På påskafton rundas en fantastisk svensk kampsportskarriär av.
Något ingen bör vilja missa.

Den sista dansen.