Den forne olympiske medaljören och världsmästaren i boxning George Scott gör en satsning i thaiboxning. George ligger för närvarande i hårdträning inför Rumble of the kings på Hovet senare under hösten. Budokampsport.se träffade Scott för en längre intervju i de centralare delarna av huvudstaden.
Året är 1995. Månen lyser starkt över Bahamas glittrande vatten. Morgonen därpå ska George Scott boxas om WBU-titeln i lättvikt. Hans motståndare, den hårdslående mexikanen Rafa Ruelas var regerande mästare och dessutom storfavorit till segern.
Kvällen mörknade, men månen lyste sig starkare. George gick och lade sig med en behaglig känsla i kroppen. Under natten drömde han om matchen. Han hade sårat Ruelas och just som domaren skulle lyfta armen väcks han av sin flickvän. Förtvivlad försöker George somna om. Men utgången av drömmen gick förlorad.
– Då bestämde jag mig för att ta reda på sanningen själv. Jag var underdog, motståndaren hade ett jävla record, men jag visste att chansen skulle finnas.
George gjorde en kanonmatch. Han vann och blev världsmästare. 
“Allt lättare”
Åtta år tidigare hade samme George, då med efternamnet Cramne, boxat sig in svenska folkets hjärtan. Han tog ett silver vid sommar-OS i Seoul i Sydkorea och här föddes en av svensk idrotts största stjärnor till liv.
– Jag var 22 år vid OS. Jag hade tidigare boxats och vunnit mot de flesta av OS-boxarna och visste att jag hade en bra chans. Efter OS var det som om allt gick mycket lättare för mig.
George har alltid varit träningsflitig. Han började sin karriär i BK Rapid i Västerås. Han flyttade sedan vidare till Stockholm och blev kvar i huvudstaden.
– Jag gillar Stockholm. Det är en vacker stad som är mitt hem, helt enkelt.
Det var också i Stockholm som han på allvar började inse sin talang för boxning. Han menar själv att han har haft en väldig tur med sina tränare och framhåller att utan Yngve Johansson och Kjell Fredriksson hade han nog bara förblivit en talang i mängden.
– Jag älskar de två människorna. De blev som pappor för mig. Jag hade haft en del strul med tränare som i och för sig var väldigt duktiga, men de passade aldrig min boxningsstil. Yngve kom och sade till mig ”Ge mig tre månader, är du inte nöjd slipper du mig för evigt”.
George lyssnade på Yngve. När de tre månaderna var över frågade sedan Yngve George varför han inte hade sagt något.
-Vad skulle jag säga? Det fanns inget att klaga på. Vi bara klickade, både träningsmässigt och på ett personligt plan.
Yngve och George blev ett team, som växte tillsammans med framgångarna. Även Kjell Fredriksson tog George under sina vingar och det blev en resa som få hade kunnat ana. Hela tiden pushad av sina tränare fortsatte George att ta kliv efter kliv i utvecklingen och tillslut stod George Scott högst upp och blickade ner över världen, som en Champion.
Byter boxning mot thaiboxning
När George slutade med boxningen för några år sedan gjorde han det som en av svensk boxnings största profiler någonsin. Han säger själv att de minnen han skaffat sig är tillräckligt för att vara nöjd som boxare. Men helt nöjd är han ändå inte – fast på ett annat plan.
– Jag gillar utmaningar. Kommer någon och säger något som för mig känns intressant är jag alltid öppen för förslag. Jag fick ett om att gå en thaiboxningsmatch i Rumble of the kings i höst och jag bara älskade tanken av den utmaningen.
Nu tränar han hårt. Han har alltid hållit i gång även då han lade boxningshandskarna på hyllan, men att träna inför en fight är något helt annat.
– Haha! Ja, efter mitt första riktiga träningspass var jag helt jävla död. Jag kom nästan inte upp ur sängen morgonen därpå. Men nu har konditionsgrunden lagts och jag har börjat fila på tekniker.
För en utomstående kan det vara svårt att förstå skillnaden i träningsupplägg mellan boxning och thaiboxning. Men George säger att sporterna är helt olika och att det nästan tynger honom att vara en så erfaren boxare.
– Ja, kommer jag nära för att slå, då vet jag att jag är stark. Men en bra thaiboxare låter aldrig mig komma in. Han står bara och utnyttjar räckvidden i sparkarna och då kan jag slå hur hårt som helst. Det spelar ingen roll, jag måste lära mig att komma in på min motståndare och då måste även mina sparkar fungera.
“Gillar att showa”
Men framför allt innebär hoppet över till thaiboxningen en nytändning för George. Han stormtrivs med träningen och han ser med spänning fram emot Rumble of the kings senare i höst.
– Det ska bli skitkul! Jag är otroligt spänd på det här. Jag kommer att göra mitt bästa för att både bjuda på en bra match men också lite underhållning. Jag gillar att showa, det är det som gör att publiken kommer.
Att George är en profil råder det inget tvivel om. Han är en stjärna rakt igenom, men också en varm person som gärna delar med sig av sina erfarenheter till ungdomar. Han ingår, tillsammans med några vänner, i ett företag som arbetar med sociala värdegrunder gentemot ungdomar som inte har det så lätt för sig. En självklarhet för honom och han vet precis när tankarna om att hjälpa andra blev en självklarhet för honom.
– Kjell Fredriksson kom och hämtade mig en dag. Vi åkte förbi Grand Hotel och han pekade på alla människor på terrassen och sade ”Alla här vill vara som du, alla här vill vara negrer. Men de kan det inte, de blir lite röda om sommaren, bara”. Då förstod jag att jag ska vara stolt över den jag är. Den känslan försöker jag ge tillbaka till andra i dag.
George har försett Idrottssverige med många oförglömliga minnen. Möjligen kommer ett till senare i höst. Men då alltså som thaiboxare.
Text och foto: Jonathan Broberg
