budokampsport.se mötte Caroline Ek

Ifjol upplevde Caroline Ek en klimax. Hon vann världsmästarbältet inom kickboxningens största och mest prestigefyllda organisation WAKO PRO. Idag har världsmästarinnan Caroline svårt att få matcher i Sverige – ingen vill möta henne. budokampsport.se fick en längre pratstund med världsstjärnan om fjolåret, hur det är att vara bäst på något och om en framtid inom K-1 och MMA.

Stockholm börjar bereda sig på ett tronskifte. Ut med mörkret och vintern, in med ljuset och våren. Denna dag då budokampsport.se fick äran att träffa Caroline Ek, som på egen hand tog sig från Västerås till Stockholm för intervjun, är det kanske första dagen då solen verkligen värmer.

På T-Centralen vid spottgropen väntar Caroline. Hon fick vänta på en reporter som var en halvtimme efter utsatt tid. Men trots det var det en varm och mycket glad Caroline som hade rest till huvudstaden.

Hennes leende grundade sig mycket i de nyinköpta röda solglasögonen.
   – Ett fynd, faktiskt, ler hon stort och brett när hon visar dem.

“Otroligt stort”
Caroline är avslappnad. Hon ler mycket och utstrålar självsäkerhet. Caféet som var första tanken till intervjuplats är dock fullt, så det blev en promenad i solskenet till Clarion Hotel Sign. Platsen för Kampsportsgalan 2010.
   – Så det är så här det ser ut. Vilket häftigt ställe. Känns rätt välregisserat eftersom vi ska hit snart igen, säger hon syftandes till den kommande galan och beställer en kopp kaffe.

Caroline hade ett grymt fjolår toppat med världsmästartiteln i WAKO PRO. Därför har hon blivit nominerad till tre priser till galan, årets mästarinna, årets fighter, och folkets pris.
   – Det känns ju otroligt stort att vara nominerad i ens en kategori. Att vara det i tre känns nästan lite märkligt, fast härligt.

Caroline lutar sig tillbaka i fåtöljen, tar en klunk kaffe för att sedan få frågan om hur hon överhuvudtaget började med kampsport.
   – Ja du, det var inget som jag direkt planerade. Min mamma fick kontakt med Totto (Thomas Karlsson) som på den tiden hade Pölsemannen där vi bodde. Han var ju enormt kunnig och så inom kickboxning. Jag gick på någon tävling efter det och tyckte att det verkade skoj, så jag började träna hos Totto. Det var egentligen en ren slump.

Svårt med motivationen
Detta hände för tio år sedan. Idag är Caroline en världsmästare. En champion som trots det har lite svårt att få vettigt motstånd inom Sveriges gränser just nu.
   – Jag trodde att utmanarna skulle stå på rad för att få möta mig efter mina framgångar, men som synes har det blivit precis tvärtom. Det känns som det är lite könsrelaterat, när en kille vinner ett stort mästerskap eller erhåller en stor titel så finns det oftast snabbt någon som vill försöka överbevisa honom men det verkar nästan vara tvärtom när det gäller tjejer.

Under hösten, efter sin seger i VM-matchen, upplevde Caroline också en viss mättnad. För första gången i sin kickboxningskarriär kände hon sig nöjd. Det visade sig sedan på amatör-VM ett par månader senare då en ganska omotiverad Caroline ”bara” blev silvermedaljör.
   – Jag tror att man ibland måste unna sig att njuta lite av framgångarna också. Att jag var omotiverad inför amatör-VM i höstas berodde mycket på att jag inte tillätt mig att slappna av och njuta av segern i en eller två veckor. Jag började direkt köra inför VM. Motivationen blev bara sämre och sämre och det var först efter segern i semifinalen som jag började känna sug efter att vinna.

Caroline är en person som i mångt och mycket lever för de stora händelserna. Hon beskriver sig själv som ”väldigt envis och målinriktad”. På gott och ont. Troligtvis hade hon idag inte innehaft världsmästarbältet utan sin envishet.

Framtiden – K-1 och MMA
Caroline drar av ett av sina leenden igen. Till vardags då hon inte tränar arbetar hon i Eskilstuna som brandman. Ett varierat yrke väl lämpat för en tävlingsmänniska som Caroline.
   – Du vet aldrig vad som väntar. Jag tycker verkligen om mitt arbete. Bäst är att åka på larm och verkligen känna att man gör nytta.

Men innan hon för knappt tre års sedan blev anställd vid brandkåren hade hon helt andra planer för sin civila karriär. Hon ville bli officer.
   – Hahaha, det stämmer. Jag gjorde lumpen och började snegla mot det. Fast, när jag fick chansen att bli brandman kändes det hetare än officer.



Men trots att hon har kommit i princip så långt man kan inom kickboxning och trots att hon har sambon Erik och ett bra jobb kan inte Caroline låta bli att suktas av framtida idrottsliga utmaningar. Hon har bestämt sig för att göra en nysatsning, fast inom andra kampsporter.
   – Jag är mycket sugen på MMA. Främst för själva utmaningen inom den sporten, att kunna kontrollera fler idrotters tekniker i en enda. Det kräver en enorm träningskunskap och fysisk träning för att klara av det, och det lockar verkligen mig. Jag tror att jag skulle göra bra ifrån mig inom MMA också, skrattar hon halvt allvarsamt halvt på skämt.
   – Fast närmast i tiden ligger en satsning i K-1, som jag tränar mest just nu.

För visst är det så. Caroline Ek utrustad med fina slag, fina sparkar och en envishet utan dess like – det kan ju inte bl iannat än succé.

Strindberg menade på sin tid att man måste förekomma det förkomna. Nog är Caroline ett praktexemplar på att ligga steget före.

Om inte annat behöver hon ju det, i yrket som brandman.

Text och foto: Jonathan Broberg