Reportage: Budo-SM som en miniolympiad

När solen skiner över Sverige är vårt avlånga nordliga land nästan befängt vackert. När nu värmen verkar hittat också våra breddgrader flyter liksom livets lust igenom kroppens omloppssystem. Och just livets lust mötte i helgen människans förmåga till djup koncentration. Att uppleva svensk budo då den är som allra bäst, var vackert, effektfullt och livligt.

Det var med stora förhoppningar som dörrarna till Fyrishovshallen i Uppsala öppnades och gräddan av svensk Budo kunde träda in.



Under en helg förvandlades det vårfagra och spirande grönskan utanför, till en uppvisning i fashionabla dräkter, innerlig koncentration, svingade svärd, och blänkande pilbågar.

Det kändes lite som att kliva in i en oerhört påkostad film, en produktion där alla komponenter finns för att senare trollbinda en kräsen biopublik.

Björkegård fösvarade guldet i kendo
Kendons fart och energi är imponerade. Dess gallerprydda huvudbonader inger respekt och när väl matcherna är i gång finns det en gripande förnimmelse som hänför åskådarna i Fyrishovshallen. Nils Björkegård är regerande svensk mästare i kendo, men till detta SM är han bekymrad.
   – Jag har haft lite skadeproblem och inte kunnat träna så hårt som jag kanske behövt, sade han lite osäkert inför tävlingen.



Men när väl det hela brakade igång var Nils obeveklig. Han vann enkelt sin första match och efter det rann det hela på och trots lite osäker form försvarade Nils Björkegård sitt SM-tecken.


I en annan del av hallen var det betydligt lugnare. Men nervositeten och spänningen gick ändå att ta på då iaido och jodo drog igång. Iaido är en idrott som kräver enorm personlig fokusering. Det går ibörjan långsamt och stillsamt, för att under slutdelen av den tävlandes framförande accelerera och när svärden klyver luften de skär i hörs respekt- men samtidigt roingivande svisch.

I iaido har Jesper Waldestål på sistone vuxit ut till en svensk världsstjärna. Jesper kombinerar stilfullt en ståtlig kroppshållning med att han är lätt och konsekvent i sitt rörelsemönster. Jesper tog sig förhållandevis enkelt vidare till söndagens finaler i både iaido och jodo. Då detta reportage skrivs har ännu inte mästerskapen där avgjorts ännu.

Bågskytte är Guillou, kyudo är Strindberg
Om iaido och jodo var lugnt och förknippat med stor koncentration känns kommentarer om tävlingarna i kyudo (japanskt bågskytte) närmast överflödiga. Om vanligt bågskytte är Jan Guillou är kyudo August Strindberg.

Det är mer vitalt i kyudo hur själva pilen skjuts, inte var den träffar målet någonstans. Att se på kyudo är som att kliva rakt in i en filmatisering eller en teaterpjäs. Det är inget annat likt och frågan är om det finns någon idrott med sådan fokusering och sådan rituell balans som kyudo.



Regerande svensk mästare här är Jan Graaf, som också inleder tävlingen med en introduktion. Allt känns eftertänksamt – inget lämnas åt slumpen när Jan efter ett par minuters fokusering smeker iväg sina två pilar.

Kyudo är en av de äldsta idrotterna i Sverige, men en av de yngsta när det gäller SM-status. Trots att idrotten härstammar från 1500-talets Japan var årets SM endast historiens andra. Värt att notera är att inte heller här har tävlingarna avgjorts då denna text blivit till.

Att SM i år varit samlat för fem budoarter under namnet Budo-SM var ett mycket givande initiativ. God stämning, fina tävlingar och många skratt i goda vänners lag.

Budo är som förbundets pay-off avslöjar: tävling, träning, tradition.
Det syntes tydligt denna underbara majhelg 2010 i Uppsala.

Resultat från samtliga tävlingar i Budo-SM kommer efter helgen.

Text och foto: Jonathan Broberg