Nyheter
Elina Nilsson: Känns underbart
Elina Nilsson är klar för VM-final i thaiboxning. Det stod klart efter dagens semifinalseger mot Tracy Lockwood från Nya Zeeland. Elina, som bara för drygt en vecka sedan hade änglavakt då hon blev påkörd av en bil, går final på söndag.
Elina Nilsson är klar för VM-final i thaiboxning. Det stod klart efter dagens semifinalseger mot Tracy Lockwood från Nya Zeeland. Elina, som bara för drygt en vecka sedan hade änglavakt då hon blev påkörd av en bil, går final på söndag.
Ibland ter sig livets vägar outgrundliga. Förra veckan en nära-döden-upplevelse. Idag svävade Elina Nilsson på moln efter en magnifik prestation i sin semifinal i VM i Bangkok.
Elina Nilsson från Göteborg är regerande Europamästarinna i thaiboxning. För drygt tio dagar sedan installerade hon sig i Thailand för att påbörja VM-uppladdningen. Men det kunde ha slutat riktigt illa för Nilsson som blev påkörd av en bil.
“Bara att köra på”
Mirakulöst nog klarade sig Elina undan med smärtor i ena axeln och med lite skrubbsår. VM-starten kändes då ganska avlägsen.
– Men jag har bestämt mig att det dramat inte skulle få påverka min prestation på VM. Så är det bara, säger Elina Nilsson till budokampsport.se bara en liten stund efter sin semifinalseger.
Bara att Elina Nilsson kunde komma till start i dagens match mot Tracy Lockwood var en lite seger.
– Det är klart att det kunde ha gått betydligt värre för mig, men jag tog snabbt kontakt med läkare och visst jag har ont i ena axeln, men när jag fick klartecken att tävla – då är det bara att köra.
“Går för guld”
Taktiken mot Nya Zeeländskan hade Nilsson klar för sig. Det var knäna som skulle bli den avgörande faktorn.
– Jag hade det klart för mig hur jag ville att matchbilden skulle se ut, och jag följde den plan jag hade och det känns underbart att vara i VM-final. Jag känner mig trots allt fräsch och är supernöjd, så klart.
På söndag i finalen väntar nu turkiskt motstånd. Elina har emellertid bara en sak i sikte.
– Nu går jag självfallet för guld. Det finns inget annat.
Text: Jonathan Broberg