Sara Widgren satsar högt under 2011


Det internationella genombrottet kom direkt i första seniormästerskapet hon ställde upp i. 19-åriga Sara Widgren från Nacka i Stockholm slutade femma på VM – och var besviken efteråt. Det säger det mesta om svensk ju jutsus stora framtidshopp.
   – Jo, det var kul att komma femma, men första tiden var jag bara besviken. Jag ville vinna, jag hatar att förlora, säger hon till budokampsport.se.

20 januari 2011  |  Jonathan Broberg


Det internationella genombrottet kom direkt i första seniormästerskapet hon ställde upp i. 19-åriga Sara Widgren från Nacka i Stockholm slutade femma på VM – och var besviken efteråt. Det säger det mesta om svensk ju jutsus stora framtidshopp.
   – Jo, det var kul att komma femma, men första tiden var jag bara besviken. Jag ville vinna, jag hatar att förlora, säger hon till budokampsport.se.


Slussen i Stockholm. Många menar att det är just här huvudstadens själva hjärta finns. Det myllrar av lunchhungriga människor. Storstadspulsen pulserar verkligen.

Mitt i människohopen står en tjej med rosa hörlurar på sig. Det är tio minuter före utsatt tid. Sara Widgren tar av sig hörlurarna och avger ett varmt leende.
   – Hörlurarna? Jag tycker de är coola. Och så är det riktigt bra ljud i dem, försäkrar hon.

“Fortfarande ung”
Tillsammans promenerar vi upp mot Götgatsbacken. Solen skiner med frenesi och kylan är påtaglig. Sara beställer en pasta och sätter genast igång och börjar prata. Och hon har mycket att berätta.

Fjolåret blev en stor succé. Widgren överträffade gång efter annan både sig själv och yttre förväntningar. Hon inledde 2010 som junior och slutade det som världsfemma bland seniorer. En makalös utveckling.
   – Det har gått fort. Men samtidigt har jag kämpat hårt för det här. Jag ska bli ännu bättre 2011.

Sara är inte den som alldeles gärna fastnar i nostalgiska tankar. Hon vill hellre berätta om det som komma skall än det som har varit.
   – Så är det. Fokus måste ligga på kommande prestationer. Jag vet vad jag har gjort och vad jag kan, men samtidigt är jag väldigt ung fortfarande och har hur mycket som helst kvar att lära mig. Jag tycker själv att jag utvecklas på något varje pass och det gör det hela mycket roligare också.

Saras fjolår går dock inte att ta miste på. Sara inledde säsongen efter att ha imponerat stort i sitt första senior-SM. Hon ställde upp i dubbla viktklasser, -55 kg och -62 kg, och vann guld i båda.
   – Här började jag förstå att jag skulle gå upp en viktklass till -62 kg. Det gick väldigt smidigt och det var skönt att inte behöva oroa sig så mycket för vikten. Då kunde jag lägga fokus på annat istället.

Succé i ny viktklass
Hon följde sedan upp SM-succén med ett guld på junior-EM, i sin nya viktklass. Men EM-äventyret höll på att sluta innan det knappt hunnit inledas.
   – Jag mötte en fransyska i första matchen. Jag hamnade i ett kast och därefter en fasthållning. Hade hon varit bättre på slag och sparkar hade hon vunnit där och då hade EM-guldet försvunnit. Som tur var lyckades jag ta mig ur greppet och efter det gick allt väldigt bra.

När hösten annalkades hade Sara Widgren andra mål i sikte. Hon hade via fina placeringar i German Open och European Open Championship lyckats övertyga seniorlandslagsledningen om en plats till senior-VM i Moskva.
   – Det kändes riktigt häftigt att få chansen att åka på ett seniormästerskap. Det var det stora målet för mig under året, så det var så klart skönt att få det beskedet.



Men glöm att Sara Widgren var nöjd med att bara ta sig dit, då hade hon inte varit just Sara Widgren. Hon hade siktet högt inställt.
   – Jag ville stå överst på prispallen och höra nationalsången. Jag ville vinna VM – och jag tycker att man inte har så mycket att göra i mästerskap om man inte är där för att vinna.

Väl på plats skulle Saras första match gå på söndagen. Men redan på fredagen fick ledningen reda på lottningen – något Sara inte ville veta.
   – Haha, nej jag ville hellre sova lugnt och sedan fick jag reda på det på lördagen. Jag brukar vilja ha det så.

VM-femma – men inte nöjd
Det visade sig att Saras första seniormatch i VM någonsin skulle bli tuff, hon fick möta samma tyska som hon hade förlorat mot i German Open. Tyskan förlorade sedermera sin semifinal med en poäng mot blivande världsmästarinnan. Sara gjorde emellertid en bra match, men räckte inte riktigt till. Något hon sedan använde som extra tändvätska mot kommande motståndare från Italien och Taiwan.
   – Båda de matcherna var otroligt jämna, men jag vann på poäng och det räckte tillslut till att bli femma.

Resultatet kunde ha skänkt glädje till nästan vem som helst, men Sara Widgren var allt annat än glad över sin femteplats.
   – Jo, det var kul att komma femma, men första tiden var jag bara besviken. Jag ville vinna, jag hatar att förlora och var inte det minsta nöjd med insatsen.

Efter ett tag förstod hon emellertid vad hon hade lyckats med. Widgren hade inte bara fått sitt internationella genombrott, hon hade som svenska truppens yngsta medlem placerat sig bäst av de blågula. I ett mästerskap som hon egentligen bara var med i för att se och lära.

2011 blir ett helt annat år. Nu är Sara mer eller mindre Sveriges stora namn att hoppas på, särskilt om Veronica Kumlin väljer att lägga av.
   – Ja, det blir en ny rolig utmaning. Jag är långt ifrån klar i min utveckling och jag jobbar jättehårt på att förbättra mina svagheter. Jag kommer att lägga en hel del fokus på ren kampsportsträning, men också judoträning. Sedan har jag bokat in en resa i två månader till Paris, där jag kommer att få träna med väldigt välmeriterat folk.

En övergripande årsplan har hon gjort. Ännu har hon inte satt upp några detaljerade mål, men hon vet själv vad hon klassar som viktigast.
   – Jag tror jag måste säga junior-VM i Belgien i höst. Eftersom det är mitt sista år som junior vore det häftigt att avsluta det med ytterligare ett guld. Självklart tittar jag mycket på kommande senior-VM i Colombia också – om jag blir uttagen. Vi har också ett EM i Maribor. Så det blir ett spännande år.

Att ju jutsun betyder mycket för Sara förstår man direkt. Det finns en dedikation och passion för idrotten som man skulle kunna se på Sara från månen. Förutom sina egna 10-12 pass i veckan tränar hon yngre förmågor på sin klubb Nacka Dojo.
   – Det ger enormt mycket energi att träna andra. Man får en helt annan syn på idrotten och dessutom vill jag ge tillbaka till klubben som varit som ett andra hem för mig under min uppväxt. Det är en speciell stämning på klubben som är svår att hitta, tror jag. Trots att vi håller på med individuella idrotter är det verkligen som ett lag.

“Att få ett anseende som Caroline Ek vore häftigt”
Widgren blickar ut över gatan med ett leende då frågan om framtiden om ett par år, och hur den ser ut, kommer. Hon ler lite extra och tänker på en annan kampsportsstjärna, Caroline Ek.
   – Vore grymt att ha ett sådant anseende som hon har. Att mina motståndare fruktar mig så mycket att det är rädda för att möta mig. Det vore häftigt. Jag vill vinna allt som går att vinna – VM, World Games och så vidare. Och jag tror att jag har de rätta förutsättningarna för det, säger hon och ler igen.



Text och foto: Jonathan Broberg
Tävlingsfoto: Helena Hugosson

5
13
16