Budokampsport.se mötte Mats Nilsson

Det är påsk i Helsingborg. Närmare bestämt skärtorsdag. Årets första släng av sommaren mättar sinnena hos solgassande ansikten runtom staden. Men det bryr sig inte Mats Nilsson om. Mats Nilsson är stjärnan som under 2010 blommade ut och blev ett världsnamn. Budokampsport.se har träffat Nilsson på sin klubb Kaisho i Helsingborg.

Att Mats Nilsson är en väldigt speciell idrottare märks direkt. Han är en tänkare, en filosofisk idrottare som haft en utvecklingskurva som pekar rakt upp.

Det är i Kaishos lokaler i utkanten av Helsingborg som Mats Nilsson spenderar det mesta av sin träningstid. På väggen just innanför dörren hänger Nilssons dubbla priser från Kampsportsgalan, en gala där Nilsson blev något av kung.



“Ett annat typ av favoritskap”
Och inte undra på det. 2010 var ett magiskt år för helsingborgaren med VM-guld i submission wrestling, MMA-vinster, EM-brons och en fjärdeplats i Combat Games.
   – Det var första året som jag verkligen vågade tro på mig själv, på min egen förmåga. Jag insåg att jag har lika mycket rätt att vinna som någon annan, så jag blev mer och mer offensiv i mina matcher. Jag fick fram en fin känsla i mig och VM förra året var fantastiskt. Och VM-finalen, då var jag som i trans.

Men efter VM-guldet kom en liten mental reaktion för Mats. Från att varit en liten underdog blev han plötsligt den att slå.
   – Det var helt klart annorlunda och jag stötte på det problemet i Kina under Combat Games. Jag har alltid gillat att vara lite underdog. Nu hade jag en annan typ av favoritskap på mig och det var en ny erfarenhet för mig. Sedan hade jag lite bekymmer med tekniken i Kina också. I EM förlorade jag första matchen, men tog mig samman efter det och vann ett brons. Det är bara så, ibland blir man den alla vill vinna över.

Mats Nilsson har upplevt mycket genom kampsporten. Men att det skulle bli just kampsport för honom var inte alls lika säkert.
   – Det var en ren slump att jag började med kampsport. Det var en kille på gatan som jag träffade som jag följde med på träning och efter det blev jag fast. Det började med att jag tränade en gång i veckan, på fredagar. Men det utökades till lördagar, sedan även söndagar. Tillslut tränade jag nästan dagligen.
   – Jag började med judo i Helsingborgs Judoklubb. Då öppnades en helt ny värld för mig. Vi hade en instruktör som jag tyckte var väldigt intressant, Janne. Han är min vän och mentor. Janne tog mig under sina vingar efter ungefär ett halvårs träning och följer mig fortfarande. Han betyder väldigt mycket för mig.

Tränar 10-12 pass i veckan
Som person utanför idrotten är Mats Nilsson utåtriktat, oftast glad och har svårt att vara långsint arg. Han gillar människor. Han tycker också om att vinterbada och gör det regelbundet varje söndag under vinterhalvåret. Han är idrottsintresserad, men ser gärna idrotten ur ett lite annorlunda perspektiv.
   – Ja, jag gillar idrott. Men jag är mer intresserad och kan bli hänförd av att idrottare lägger ner så pass mycket tid på sin idrott. Jag såg casting en gång och det är intressant att veta hur mycket tid de lägger ner på sina kast. Det ligger enormt mycket träning bakom små tekniker. Och det är ju lite samma sak inom mina idrotter jag sysslar med. Det är jag mest intresserad och fascinerad av när det gäller idrott.

Själv tränar Mats ungefär 10-12 pass i veckan, där passen är mellan 2-3 timmar långa. Det blir en hel del tid och därför har Nilsson nylige sagt upp sig från sitt arbete.
   – Det tar så otroligt mycket tid. Och att kombinera det med en heltidstjänst går egentligen inte. Så jag letar annat i yrkesväg just nu. Det är klart att det är en lite jobbig sits. Man vet hur mycket tid som behövs läggas ned för att vara på topp, men samtidigt finns inte ekonomin i Sverige för det.

Samtidigt har Nilsson breddat sig som kampsportare på senare år. Han ser sig själv som en grappler, men har alltmer börjat kliva över mot MMA.
   – Det bara blev så. Jag kollade lite på UFC och blev inspirerad, så jag började med lite shootfighting och tyckte det var roligt. Att jag sedan ville testa MMA var mest för att jag hela tiden söker efter nya utmaningar i mitt idrottande. Så jag gick en match, mest för att få det överstökat. Men jag upptäckte att jag inte dog av MMA. Jag kunde föra normala samtal efter det.



“En resa som aldrig tar slut”
På Kampsportsgalan den 25:e mars var Mats Nilsson nominerad i fyra kategorier, varav två han sedan vann.
   – Det var en mycket märklig känsla. När man lever mitt i idrotterna är det ibland svårt att ta till sig att man faktiskt uppskattas av andra. Och till och med beundras av andra. Det är en underlig situation när man egentligen bara idrottar för sin egen skull.
   – Kampsportsgalan är ett mycket bra initiativ och något många kampsportare uppskattar. För mig var det skitroligt och jag blev väldigt överväldigad.

Om 2010 var året då Nilsson slog igenom på allvar, ska 2011 bli året då han håller sig kvar i världstoppen. Stora målet är VM i submission wrestling under hösten, men innan dess ser han fram emot EM i juni, SM i juli och säkerligen någon MMA-match till.
   – Jag tänker inte så mycket på att jag ska ta medaljer hit och dit. Jag försöker bara genomföra året så bra som möjligt och sedan blir det lite därefter. Att jag har sagt upp mig är även det en del i en satsning, så klart. Det här känns som en resa som aldrig tar slut – och det vill jag inte heller.

Vad Nilssons framtid hamnar någonstans, det väntar många med spänning på att se. Helt klart är att den 27-årige Helsingborgaren går sin egen väg för att nå dit.  

Text och foto: Jonathan Broberg