Från Uddevalla Taidoklubb kommer Daniel Andersson, en av taidolandslagets mest rutinerade trots sina bara 27 år. Första gången Daniel testade på landslaget var för 12 år sedan, då var han bara 15.
– Taidon har gett mig otroligt mycket, på söndag går jag för en individuell medalj i fighten – det är det jag saknar, säger han till budokampsport.se.
Året var 2003. En färsk ung kille vid namn Daniel Andersson tog plats i lagjissen på EM. Han blev den avgörande faktorn i kampen om guldet mot Finland.
Idag är Daniel betydligt mer erfaren, men minnet från EM 2003 speglar honom som taidoka fortfarande.
– Det var en härlig, men märklig känsla. Jag har inga individuella medaljer och det är väl det jag saknar. Förhoppningsvis ändrar vi på det på söndag. Jag siktar på pallplats.
Daniel började träna taido 1996 i Uddevalla. Eftersom han varit med ett tag nu vet han ändå vad som krävs för att lyckas i ett stort mästerskap.
– Det är väl lugn, skulle jag tro… hahaha. Nej, jag vet vad jag kan. Jag har kanske inte lika bra fysiska förutsättningar längre som de yngre, men det kan man kompensera med att vara smart istället. Jag behöver inte vara den snabbaste.
Daniel, vad skulle du säga är dina styrkor?
– Oj, svår fråga. Jag är väl ganska bra på att läsa vilka tekniker motståndaren ska göra. Sedan är jag nog rätt brutal att möta, jag slår och sparkar hårt. Jag vågar gå på. Det ska jag försöka utnyttja.
Förberedelserna innan mästerskapet hade dock kunnat vara bättre. Daniel har haft en förkylning i kroppen som han nyligen blivit av med. Det har hindrat honom lite i träningsupplägget.
– Självfallet är det så, samtidigt ska jag väl erkänna att jag hade kunnat träna mer ändå. Jag har mycket annat i livet som också är viktigt, min familj och mina barn. Men jag har gjort vad jag har kunnat inför detta EM. Får se hur långt det räcker, men jag tror att jag nog kan ställa till det en hel del för några. Det ska bli jävligt kul, helt enkelt.
På söndag börjar allvaret. Då börjar EM och vi får helt enkelt se om Daniel vinner sin efterlängtade individuella fightingmedalj den här gången.
Text och foto: Jonathan Broberg
