Sveriges i särklass mest meriterade taidoutövare i landslaget heter Anna Cervin. För två år sedan vann hon dubbla VM-medaljer, blev nominerad till pris på Kampsportsgalan – och slutade. Nu gör hon efterlängtad comeback.
– Jag vill vinna individuellt guld i ett stort mästerskap, säger hon till budokampsport.se.
Det blev ett stort hål i svensk landslagstaido. Anna Cervin, som varit den mest lysande stjärnan, valde efter VM 2009 i Japan – och två individuella medaljer (och blev med det historisk) – att lägga tävlingstaidon på hyllan.
Hon kände sig helt enkelt färdig och med både jobb och familj att sköta tog taidon upp för mycket tid.
– Jag har blivit äldre, har familj och två barn (Gustav och Matilda). Jag hade tröttnat lite på att avsätta så mycket tid för mitt tävlande och kände att det var dags att sluta.
Suget kom tillbaka
Men så kom ett för landslaget skönt besked förra hösten – Cervin gör en satsning (kanske den sista) mot EM. Suget efter att vinna en individuell guldmedalj hade återvänt.
– Jag har vunnit lagguld, men aldrig någon individuell guldmedalj. Jag kände att jag ville göra den här satsningen mot detta EM. Och under tiden har jag känt att jag inte heller tappat så mycket – teknikerna finns där.
Vid sidan om taidon arbetar Anna som lärarinna. Hon har erfarenhet från andra delar av idrotten utanför taidon också som gymnast.
– Gymnastik och taido ligger inte så långt ifrån varandra, inte heller läraryrket. Det har varit en bra kombination med min egen träning.
Cervins träningsupplägg inför detta mästerskap har varit divergerande. Hon har givetvis haft den största träningsdosen lagd till taido.
– Jo, men jag har också gymmat en hel del. Framför allt har jag velat få igång benen. Jag vill bli snabbare och explosivare. Rent tekniskt har jag tränat en del på helvolter, vilket har gått så där (skratt).
Anna, vad är det som fortfarande driver dig till den här satsningen?
– Ja, du. Det undrar jag faktiskt själv ibland. Det nog till största del för att det fortfarande är så roligt och att jag hela tiden lär mig nya saker. Jag känner att jag utvecklas. Det är nog de stora anledningarna.
I morgon kliver så landslaget stora affischnamn in till EM. Hon gör det i god fysisk form och med en bra känsla i kroppen. Och med maken Gunnar på läktaren.
– Det betyder jättemycket för mig att han är med här. Han utövar själv taido och är ett bra stöd för mig både personligt och idrottsligt.
I ett uppmålat drömscenario ser Annas EM-deltagande ut på detta sätt i morgon:
– Jag presterar en snabb och stabil hokei – och vinner, så klart. Sedan går jag in i jissen och kör mitt eget race, och vinner även där. Det är den målbild jag måste ha. Det går ju inte att tänka i andra banor än guld när jag väl är här.
Text och foto: Jonathan Broberg
