Med lite perspektiv på VM-bragden i kickboxning har budokampsport.se fått ta del av Förbundskapten Kim Möllers syn på mästerskapet. Möller beskriver framgångarna, motgångarna och den galna jakten på både dugliga kommunikationsmedel och bastu, som slutade med besök på lyxhotell. Här är VM-resan, ur ett bakom-kulisserna-perspektiv.
Då var vi hemma igen. Hemma igen efter ett lyckat världsmästerskap. Vi åkte ner med höga förhoppningar och stora förväntningar. Men inte trodde vi att det skulle gå så här bra. Vi ledare och förbundskaptener har försökt att svetsa ihop laget till ett tajt gäng. Att vi tillsammans skulle kämpa mot samma mål. Att vi som lag skulle prestera. Kickboxning är i och för sig en individuell idrott där varje utövare presterar för sig själv. Men har man en stark lagkänsla blir det också ett driv. Jag vill inte på något vis underskatta de individuella prestationerna våra fighters gjorde, men jag tror att detta driv var en stor del i vår framgång under VM. Alla kämpade och hjälptes åt.
När vi kom ner till Skopje för registrering och invägning var det mycket mer strul än vad det brukar. Vi satt i timmar och väntade. Många hade jobbigt med vikten och hade inte ätit. Ändå hölls modet uppe förhållandevis bra. Vissa var tvungna att banta och hotellet där vi var kunde inte hjälpa oss med sådant. Så det blev att åka halva staden runt för att jaga bastu. Efter lite sökande fann vi en, på ett lyxhotell. Trivsamt.
Väl tillbaka till invägningen fick vi svaret på varför det strulat. Över 300 fler anmälda än vanligt. Vilket gör detta mästerskap till det största någonsin. Det ska vi tänka på eftersom att vi tog hem fler medaljer än någonsin. Jag känner mig mycket stolt att få jobba tillsammans med ett sådana idrottsutövare.
Buss blev till taxi
Första tävlingsdagen ”mjukstartade” vi med att ha tre matcher ungefär samtidigt. Med hjälp av varandra flöt det på ganska bra även om det blev lite press. Även de andra dagarna hade vi ofta flera matcher i ett tajt schema. Men det goda humöret fortsatte och underlättade vårt jobb. Under hela mästerskapen strulade det med transporterna till och från arenan, tillslut slutade vi vänta på bussen och tog taxi.
Det föll sig ganska tursamt så att oftast gick ful contact-grenarna och light contact-grenarna om varandra. Så när jag och Peter hade som mest att göra fick vi stöd och hjälp av Tony och Marcus – och likadant tvärtom försökte vi hjälpa till när vi hade luckor i schemat. Vi hade några matcher som var ganska så jämna men detta år hade vi marginalerna på vår sida.
En match att minnas var Therese Gunnarssons semifinal. Hon mötte en ryska som hon tidigare mött. Ryskan vann första ronden ganska övertygande och även andra ronden. Men i tredje ronden sjönk vår info in och hon gjorde en grym vändning och vann matchen tillslut.
Maria hade sin vikt att tänka på. Bantningen märktes av. Men det var inget som ställde till det betydligt i hennes matcher. Hon stämmer verkligen in på sitt smeknamn Odjuret. Även om det inte räckte hela vägen till guldet denna gång. Man får också ta i beaktning att detta var hennes tredje mästerskap på kort tid. Mycket imponerande insats.
Farzad hade också i sin första match en tuff rutinerad fighter. Motståndaren var betydligt mycket bättre boxare. I första ronden gick Farzad på sitt krigarhjärta och försökte boxas. Men poängställningen speglade matchen tydligt. 3-0 till motståndaren. I rondpausen gick vi igenom ronden och lade om taktiken; andra och tredje ronden klar seger till Farzad som gick vinnande ur matchen.
Zina gick in i sin match med sitt breda leende. Mycket stabilt psyke och väldigt fin teknik. Hon tände dock till lite sent i sin match. Men med tanke på hennes unga ålder har hon många år framför sig. Detta var en bra start och erfarenhet att ha med sig till kommande mästerskap
Amil mötte tufft motstånd i sin första match. Men även han gjorde en otrolig insats och vann den matchen i ett tajt domslut. Tyvärr skadade Amil sig i denna match och jag och Peter beslöt oss för att lämna WO i hans nästa match. Där skulle Amil möta regerande världsmästaren. Men denna gång fick det vänta. Nästa gång kör vi på.
Jonas Grönhage gick tre mycket bra matcher. Jonas som hade gått upp en viktklass för att vara med gjorde ett mycket bra jobb. Gång på gång visade han vilken otroligt smart och tuff fighter han är. Inför andra matchen blev det mycket inre press för Jonas. Han brukar alltid vara väldigt lugn innan match. Men denna gång såg vi riktigt hur nervös han var. Men efter några minuter in i uppvärmningen vände hans mentala inställning och han gjorde en mycket fin insats och vann matchen. I sin tredje match fick han tungt motstånd av en stenhård kille från Ukraina. Men en god insats som bådar gott för framtiden.
Malik är en krigare, en smart krigare. Han mötte i sin första match en stor polack, som var ett huvud längre. Malik jobbade bra med sin boxning men blev kontrad med låga sparkar och polacken fick sina poäng. Trots mycket bra jobb gick vinsten till polacken.
Björn Johansson fick ge sig i sin första match. Han kom in lite för sent i matchen och fick se sig besegrad efter tre hårda ronder. Björn fick ingen utdelning alls för sina fina knän och sin styrka i clinch. Tyvärr syntes det inte på poängtavlan.
Jian Amiri hade lite samma bekymmer. Ingen utdelning för sina knän och styrka i clinchen. Även han fick se sig besegrad efter tre hårda ronder. Efter sin match var Jian hela tiden med och hjälpte till och stöttade. Otroligt bra lagspelare och en mycket go kille.
Emma Hell fick svår match med en gång. Det behövs lite mera erfarenhet. Men det är vad vi jobbar på. Emma har en härlig inställning och även om hon var besviken på resultatet så kunde hon se det positiva av erfarenheten.
Som förbundskapten är jag mycket nöjd och stolt över hela lagets insats. Detta var ett historiskt mästerskap. Aldrig förr har det varit så många deltagare. Ändå gör vi ett av våra bästa mästerskap någonsin. Vi jobbar vidare och ska försöka nå upp till samma resultat nästa gång. Förhoppningsvis även ett strå vassare och någon medalj rikare. Jag vill tacka alla klubbledare och tränare ute i föreningarna. Det blir lätt att vi som förbundskaptener får cred för resultaten. Men vi hjälper till sista biten. De som gör det stora jobbet är ni ute i klubbarna. Så ett stort tack från oss ledare i Svenska Kickboxningsförbundet. Tillsammans är vi starka och med allas hjälp kommer vi att nå våra mål!
Av: Kim Möller
