Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth: “Kampsporten behöver fler ansvarsfulla ambassadörer och ledare”

Jag hade äran och glädjen att vara med och dela ut pris på kampsportsgalan. Att som politiker förknippas med kampsport kan faktiskt ha sina risker. Det finns många missuppfattningar om vad idrotten går ut på och sammanblandning mellan vad idrotten står för och det allmänna våld som förekommer på gator och torg. Men det finns också en genuin oro för idrottens risker, som vi förstås också måste ta på stort allvar.

Jag har inte det ibland oreflekterade motstånd mot kampsport som många människor har. Vissa sporter kan se råa och farliga ut, men de flesta är kopplade till starka filosofiska värderingar och de kampsportare jag träffat har varit både ödmjuka och respektfulla.

Jag har sett en del kampsport, inte minst då jag var ordförande för Fryshuset. Jag har också sett kampsportens positiva effekter, inte minst för unga killar som ofta haft en tuff uppväxt, men som kommit in i en bra gemenskap och tagits om hand av duktiga och väldigt engagerade ledare. Och det är roligt att allt fler flickor och unga kvinnor är med, och jag hoppas också det kan bli fler kvinnliga ledare framöver, som kanske kan bli nominerade till årets ledare också! Kampsporten delar denna utmaning med många andra idrotter.

Jag tycker som sagt att kampsport i ordnade former är positivt – om den sker i idrottens regi och följer Riksidrottsförbundets värderingar och idrottsförbundets regelverk. Just medlemskapet i ett idrottsförbund inom RF ger stora fördelar i form av demokratisk struktur, kontroll, öppenhet, dopningfrihet och försäkringar. Den kampsportsverksamhet som bedrivs inom de RF-anslutna förbunden är lika värdefull som all annan idrott inom RF.  Här liksom i andra idrotter erbjuds en bra barn- och ungdomsverksamhet, det finns dopningstester och det sker ett värdegrundsarbete på föreningsnivå.

Det är också denna idrott som staten stödjer med olika typer av bidrag, för att ge idrotten goda möjligheter att växa och kunna nå ut till fler personer. Regeringen inledde under den förra mandatperioden den stora satsningen Idrottslyftet, där 500 miljoner kronor betalas ut till idrotten varje år. Idrottslyftet ska öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och arbeta för att få dem att fortsätta idrotta högre upp i åldrarna. Sedan 2011 har Idrottslyftet permanentats och breddats. Jag uppmanar alla föreningar att engagera sig i Idrottslyftet och ta del av resurserna.



Nu finns det en sak som skiljer ut kampsporten från andra idrotter, nämligen att vi från statens sida har en särskild reglering i form av kampsportslagen. Denna lag ställer stora krav på utövare och organisation och jag tycker den verkar fungera bra i praktiken.

Grundsynen med lagstiftningen är att inget är förbjudet per automatik utan alla varianter av kampsport har rätt att prövas. Om en tävling eller match inte får tillstånd kan det bero på att reglerna inte är säkra nog eller att arrangören inte verkar trovärdig. En slutsats är att vissa matcher som kan uppfattas som förråande kan vara mindre riskfyllda än exempelvis amatörboxning med upprepade slag mot huvudet.

Man kan ju faktiskt säga att de idrotter som fått tillstånd är de enda idrotterna som har av staten garanterad säkerhet! En fördel med detta är att det kan vara enklare att hyra lokaler med statligt tillstånd. Eftersom endast seriösa aktörer klarar av kraven, så ger detta en extra trygghet för alla inblandade. Sen är kampsport naturligtvis inte riskfritt. Förutom att det kan göra rejält ont förstås, med blåmärken och annat, så finns det helt klart en skaderisk. Men så länge vi jobbar hårt med säkerheten för deltagarna tycker jag att idrotten väl håller sin ställning i den stora idrottsfamiljen.



Ett annat idrottsrelaterat problem är dopningen.  Här är jag och regeringen mycket engagerade och vi satsar betydande resurser på att bekämpa dopningen.  Och detta är ett samhällsproblem som sträcker sig långt utanför den organiserade idrotten.

Över hälften av alla dopningfall i Sverige hittas idag bland gymtränande motionärer. Företrädesvis handlar det om unga män. Anabola steroider och andra förbjudna preparat har under senare år fått en ökad användning inom motionsidrotten.

Kroppsfixeringen i dagens samhälle är oroande och män och kvinnor med ”perfekta” kroppar riskerar att bli förebilder för många ungdomar. Träningskompisar och andra personer som ser vältränade ut, men inte alltid är uppbyggda på ett rent sätt, blir i mitt tycke snedvridna ideal för unga pojkar och flickor.

Jag vill därför uppmuntra er att fortsätta och gärna förstärka det arbete ni gör mot dopning. Rent spel och tävlan på lika villkor är en viktig princip!

Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Kultur- och idrottsminister

Foto: Rubrikbild, Jonathan Broberg. Artikelbilder: Hamid Shokatyan