MMA-bok släpps i samband med Kampsportsgalan


På lördag är det dags för Kampsportsgalan på Berns i Stockholm. I samband med galan släpps också den nyskrivna MMA-boken – Myter, Fakta, Möten skriven av Simon Kölle.
   – Det är faktiskt lite pirrigt. Mycket av den tid jag lagt på MMA och kampsport som skribent sammanfattas i den här boken skulle man kunna säga, säger han exklusivt till budokampsport.se.

18 mars 2013  |  Jonathan Broberg


På lördag är det dags för Kampsportsgalan på Berns i Stockholm. I samband med galan släpps också den nyskrivna MMA-boken – Myter, Fakta, Möten skriven av Simon Kölle.
   – Det är faktiskt lite pirrigt. Mycket av den tid jag lagt på MMA och kampsport som skribent sammanfattas i den här boken skulle man kunna säga, säger han exklusivt till budokampsport.se.

Boken MMA – Myter Fakta Möten har varit på gång att släppas ett tag. Nu står det klart att den kommer officiellt att släppas i samband med Kampsportsgalan på lördag.

Och samtliga vinnare på galan kommer att få ett exemplar av den färska kampsportsboken. Budokampsport.se fick tag i författaren Simon Kölle för lite snack kring boken.

Simon, dags för ett historiskt boksläpp – hur är din känsla i kroppen nu?
   – Det är faktiskt lite pirrigt. Mycket av den tid jag lagt på MMA och kampsport som skribent sammanfattas i den här boken skulle man kunna säga. Känslan är också att det ska bli kul att både krossa myter och förhoppningsvis öppna upp en del för vad sporten innebär. Jag lärde mig otroligt mycket själv av all research. Känslan är smått absurd skulle man kunna säga.

Vad är var din grundtanke med boken?
   – Jag vill att boken ska vara ett referensverk, ett heltäckande verk och vara ensam i sitt slag. Andra kommer säkert komma efter det är jag övertygad om men nu är grundtanken att vara först med ett riktigt verk om hela sportens historia och sen nedslag i olika berättelser. Det är många möten i boken. Möten med olika personligheter där jag inte bara valt de kändaste utan där en historia har kunnat nedtecknas. Neo-samurajen och Evan Tanner är två herrar som kanske inte påverkat mest inom sporten men som ändå har varsitt kapitel.
   – Utöver det har jag velat ta upp hela världen. Hur såg MMA ut på 90-talet i Tyskland? Få känner till exempelvis att Katsukuma Higashi var för tysken Erich Rahn det Mitsuyo Maeda skulle bli för Helio Gracie 15 år senare.
   – Det är så mycket insprängt i den här boken och Sverigedelen är jag väldigt stolt över. Att George Sallfeldt, August Wallén och Michael Sjölin släppte in mig i alla turer och alla tidigare okända händelserna som ledde till Kampsportsdelegationen och att MMA blev lagligt i Sverige gjorde mycket.

Du tog ett långt lunchmöte med George Sallfeldt…?
   – Jag minns det som igår när George Sallfeldt tog en lunch med mig och berättade om att han beslutat sig för att ge mig “hela” historien. Det var en berättelse trion Sjölin, Wallén, Sallfeldt snackat om att skriva en bok själva om 2017. Nu blev det ett närmare 5-6 timmar långt lunchmöte med George som slutade på hans kontor där han ritade på en tavla samtidigt som jag antecknade hans ord och spelade in. Det var lite som att få ta del av en undangömd skatt. Grundtanken med boken förändrades lite då. George blev naturlig som författaren av förordet. Han har betytt otroligt mycket under resans gång.
   – Jag vet att boken är “stor”. Kanske för stor. Om någon recensent skriver att den är för heltäckande eller omfattande för sitt eget bästa  kommer jag bara le. Det är en risk jag gladeligen tar. Tanken är att boken ska ge svar på så gott som allting om MMA.

Hur mycket jobb ligger det bakom en sådan här produktion?
   – Det har varit mycket jobb och många turer hit och dit med förlag som strulat eller som helt enkelt erkänt att de är rädda för att ge ut den “första” boken om MMA i den här omfattningen. Totalt har jag hållit på till och från och jobbat i två år med boken och under den tiden har jag snackat med 200 fighters, ledare, förbund, organisationer, forskare och historiker. Jag har även haft två referensgrupper som gett mig unik inblick hur det exempelvis är att var tjej och köra MMA.

Varför blev det en bok?
   – Det var några som skrev det till mig när jag ännu jobbade på MMAnytt.se faktiskt. Jag skrev en del krönikor. Kanske inte alltid fruktansvärt välskrivna, men jag försökte mig på lite roliga perspektiv och ville liksom tränga in djupare än att bara skriva om senaste nyheten i UFC. Inget fel med senaste nyheterna, men jag hade en lust att pröva vingarna inom annat. Då jag inte i grunden är en journalist gjorde jag en del tabbar och en del grejer blev riktigt bra. Jag lärde mig på jobbet kan man säga. Ännu fler ville att jag skulle skriva en bok och då undersökte jag med ett förlag som genast var jätteintresserade och kom till Stockholm för ett möte. Som du minns Jonathan skrevs en synopsis ihop rätt fort och du var ju en av väldigt få som läste det innan mitt första möte med förlaget.
Under resans gång har olika förlag försökt få mig att skriva boken på deras vis. Mer skönlitterär, mindre format, kortare, mer som en träningsbok osv. På Kimura.se lärde jag mig massor och under min tid skrev jag det mesta av boken. Jag var fast besluten om hur jag ville ha boken och var också 100 % redo att skriva exakt det som jag fann. Om jag skulle hittat seriös forskning som säger att MMA och kampsport är livsfarligt så skulle den med i boken. Inte rygga för något och inte backa ens vid motgång. Som en kampsportsmatch ungefär var det att skriva boken. En Rocky-historia.

Svensk kampsport i allmänhet, och MMA kanske i synnerhet, har tagit enorma kliv i sin utveckling de senaste åren – är det något som behandlas i boken, och vad är din snuttifierade syn på utvecklingen?
   – Kopplingarna till närliggande områden går förlorade vid snuttifiering, men om jag kort ska säga något så är det att otroligt mycket hänt senaste 20 åren. Sedan 2007 har vi tagit gigantiska kliv efter gigantiska kliv. Jag vill också påstå att ni i SB & K gjort massor och när ni som nu sitter i kansliet tillträdde och Karate försvann från förbundet så såg man genast en otrolig utveckling för svensk MMA.

”SB&K var närmast rädda för media”
Simon fortsätter att återberätta en del av sin syn på kampsporten i Sveriges utveckling ur ett intressant perspektiv.
  – Trion Sallfeldt, Wallén och Sjölin har betytt otrolig mycket mer för kampsport i Sverige än många vet. Sallfeldt och Wallén förknippas främst med MMA, men trions arbete har helt ritat om kartan för svensk kampsport skulle jag vilja påstå. Det hade inte varit möjligt utan rätt speciella medel. Såpass speciell var trions taktik att exempelvis UFC varit väldigt intresserade av att ta del av den.
När historien nedtecknades av mig så var det otroligt tydligt vilket fantastiskt arbete trion och ni inom Svenska Budo och Kampsportsförbundet gjort. Men man ska också vara ärlig och säga att det inte alltid varit så att SB & K varit helt positivt inställda till MMA. Mycket har hänt som sagt och det när gammal invand nepotism och stilfavorisering försvann. SB & K var ju närmast rädda för media ett tag och det kan man ju då inte säga idag med Kampsportsgalan och den nära relation ni har med media.
   – Jag tar också upp sånt i boken som ofta glöms bort. Bland annat all spetsmedia, klädmärkena, organisationerna i Sverige och mycket mer. Det är sällan folk ger cred till individer som exempelvis Babak Aghavali, Kasra Ashhami, Jonathan Broberg eller för den delen märken/affärer som Affliction, Jabb.se, Undisputed.se eller Orcbite. Många glömmer ofta också bort att med ökad infrastruktur och samhällelig spridning hos utövarna ökas intresset.

Hur roligt har det varit att framställa den här boken?
   – Haha! Mycket var riktigt lustfyllt. Ibland kändes det tungt såklart, men överlag har det varit en riktig resa!

Avslutningsvis – kan du se dig själv skriva ytterligare kampsportsrelaterade böcker i framtiden?
   – En kul resa har det varit, men just nu känner jag “never again!”. I alla fall inte i den här omfattningen.   Jag tror dock att det behövs fler böcker om kampsport och det gärna ur ett perspektiv som är med utifrån än då en utövare skriver om sporten eller när förbundsfolket gör det. Inget ont om den typen av böcker, men de blir ofta lite för mycket åt endera hållet.

Text: Jonathan Broberg