(
Det kan vara tufft att vara elitidrottare ena dagen för att nästa dag ha lagt karriären åt sidan. Budokampsport.se kommer under året att ta upp flera aspekter på elitidrottandets baksida – den dag telefonen slutar att ringa, eller hur man i olika steg tvingas sätta nära och kära vid sidan av ett tag. Vi har fått en gästkrönikör idag som för ett par år sedan vann ett VM-guld, och med det lade karriären åt sidan.)
Tänk om jag vetat att mitt idrottande och tränade i slutändan skulle bli en bidragande del till att jag förlorade min vackra, underbara hustru – som är min kärlek och min bästa vän sedan den dagen jag såg henne för första gången. Det är 19 år sedan. Tänk om jag vetat…
Vad har jag för att jag elitidrottat i snart tolv år … Jag vet inte om jag ska vara ärlig, självklart finns det titlar bucklor och det mest värdefulla – alla minnen och vänner.
En sliten kropp och nu en enorm tomhet… Jag saknar min hustru mycket mer än doften av liniment och slitna hanskar.
När jag bestämde mig för att sluta efter VM 2011 var det för att min hustru ville att jag skulle sluta och jag kunde tänka mig att lägga av. Men jag upptäckte snart att det var svårt. Det kliade i kroppen, var fanns bekräftelsen, kampen, den härliga känslan som är i kroppen precis innan matchen startar.
Men är det värt det ? Är det värt alla timmar, dagar, svält och försakande som våra kära får göra för att vi ska få stå där med handen lyft för att vi kort ska få ha känslan? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Tänk om jag vetat…
Vi kan inte påverka det förflutna, bara skapa framtiden. Fast det är viktigt att lära av det förflutna. Så skriver jag detta för att få sympati, bli ömkad?
Nej, det vill jag inte. Jag har gjort mina val och trodde inte på konsekvensen. Tanken var, det finns mer tid sen när jag vunnit detta då …
Jag vill att ni ska pausa en stund och tänka – är det så att mina kära inte får den kärlek och uppmärksamhet som de behöver? Jag kanske ska träna senare, eller inte alls för att vara med mina kära.
Om man inte vårdar sina relationer dör de alltid till slut. Så jaga era drömmar, gör det som får er att bli den ni vill vara men tänk på att det kan ha en baksida som kanske dödar känslan, som ni kämpat så hårt för att nå er dröm.
Drömmar är inte lika härliga att nå om man inte har någon att dela och glädjas med när de uppfylls. Har man förlorat sina älskade på vägen till målet för att man varit förblindad av målet.
Tänk om jag vetat…
