Jennifer Österlin kom till EM med både VM och EM-guld från 2012 i bagaget. Med ett nytt träningsupplägg och en tydlig målsättning var hon redo att ta sig an Europas bästa thaiboxare.
Seminfinalen var din första match sedan januari, hur kändes det?
– Jag kände att den fysiska och mentala formen var på topp men efter ett långt uppehåll var jag ändå lite nervös inför matchen. Jag har ett nytt träningsupplägg bakom mig där vi koncentrerat oss på explosivitet och stabilitet istället för fokus på uthållighet, därför var jag lite försiktigt i första matchen. Trots att det var något längre ronder, 3 minuter, kände jag att jag har fått en bättre balans och kände mig bara nämnvärt påverkad av hennes tekniker.
Finaldagen var en rätt kaotisk dag, hur förhöll du dig till det? Och hur gjorde du för att behålla fokus?
– Med rutin från tidigare mästerskap vet jag att det kan vara lite rörigt och med många ändringar av matchdagar och matchtider. Därför gäller det att räkna med förändringar i schemat och inte stressa upp sig när det sker, det är viktigt att kunna ställa om snabbt. Jag brukar vänta med att ladda upp ordentligt tills det jag får bekräftat vilken tid matchen kommer att gå. Jag försöker lägga band på nervositeten så den inte tar över och det hjälper att vi i det svenska landslaget åker ut till arenan så sent som möjligt, väl där går vi ofta undan och försöker sova lite för att spara energi.
Hur skulle du själv beskriva finalmatchen mot Heidi Björklund från Finland?
– I finalen, min andra match, kunde jag med erfarenhet från den första matchen energidisponera lite bättre. Jag vågade ta i mer vilket definitivt krävdes då finskan var både tuff och stark. Jag kände mig trygg och kände att jag hade en stabil grundstryka, något som också påverkade mig positivt mentalt. Jag har inte sett matchen på film men upplevde den som jämn även om jag efter varje rond kände att jag hade ett litet övertag. Jag kände mig starkare i clinchen och generellt kändes mina tekniker något vassare, jag fick henne att backa och jag undvek hennes armbågar och raka tekniker.
Med hem följde en glimmande guldmedalj, var har du nu för kommande mål till hösten? Är motivationen fortfarande på topp?
– Jag motiveras faktiskt sällan av medaljer eller titlar, det som får mig att fortsätta är att jag fortfarande tror att jag kan utvecklas. Att jag har mer att ge! Att lära sig nya saker och att utvecklas både fysiskt och mentalt. Sen är det förstås alltid en ära att få representera Sverige och något som gör att jag blir lite extra inspirerad när jag kliver in i ringen. Men nu kommer jag ta några dagars semester innan jag börjar förbereda mig inför Nordiska Mästerskapen. Sen skulle jag vilja gå några K1-matcher till hösten för att, utan clinchen, utveckla mina tekniker ytterligare.
Text: Annie Bondefelt
Foto: privat
