Stockholm i går liknade mer en sommarstad än något annat. Det var många som passade på att ta sommarens sista (?) kvällsdopp runt om i huvudstaden. De som inte besvärade sig med att njuta av brittsommarvärmen blickade kanske österut mot Kazakstan där fotbollslandslaget tog ett kliv närmare VM i Brasilien. Eller så tillbringade man den ljumma mörka kvällen i en gymnastiksal i en skola nära Norrtull. Helt klart är att jodo inte liknar så mycket annat.
Svenska idrottsframgångar brukar knappast förknippas med kampsport. Men inte heller brukar kampsportsframgångar förknippas med jodo.
Fast det finns några få som verkligen brinner för att ändra på det förhållningssättet. I Sverige räknades antalet utövare i jodo, en traditionell budoidrott med djupa anor, till futtiga 59 individer.
59.
Att Sverige då faktiskt räknas som tredje bästa europeiska land inom jodo är inget annat än mäkta fascinerande och imponerande. Under de tre senaste åren har svenska landslaget i jodo vunnit åtta EM-medaljer, varav två guld. Det gör faktiskt jodolandslaget till ett av svensk kampsports mest framgångsrika landslag på senare år.
Hjärta och passion – på riktigt
Och hade fler besökt den lilla gymnastiksalen, kanske så långt från den fashionabla delen av idrotten man kan komma, hade man också kunnat inse vari dessa framgångar bottnar.
Det är sannerligen inte glamoröst på något sätt att tillhöra landslaget i jodo. Det kunde man se redan efter de första svepande teknikerna av träningspasset. Men det är hjärta och passion, i sin renaste form. Annars finns ingen som helst logisk förklaring till att man tillbringar sommarens sista sköna kväll i en skrumpen liten gymnastiksal.
Sida Yin är en av Sveriges främsta jodoutövare. Han vann guld på EM ifjol och när det nya europeiska mästerskapet ska till att avgöras på österrikisk mark i helgen är han en av de stora. Utanför träningen är han en leende typ – den personlighet som genast inger en varm känsla.
Men i träningens ögonblick händer det något med detta varma leende. Ögonen spärras upp. Pupillerna växer. Ryggen rätas ut och ett fokus, som japanerna kallar zanshin, breder ut sig.
Det är när Sida Yin fokuserar som man kan ta till sig att det här handlar om en oerhört kompetent idrottare. En mästare, rent av.
– Jag försöker bara bli bättre för min egen del, om det sedan räcker till guld igen så är ju det också ett av mina mål, ler han efter träningen.
Fotbollen och jodon
Det är ändå något fundamentalt med denna jodoträning. Som att stå mitt i en sanning. För när Zlatan Ibrahimovic och de andra i fotbollslandslaget just besegrat Kazakstan syns det knappt ett leende. Ansiktsdragen är istället pustande som om man just hunnit hem innan ett regnväder. Landslaget i fotboll och landslaget i jodo är två saker så skiljda från varandra att man skulle kunna tro att de båda knappt handlar om idrott.
Det är förstås svårt att bära upp en allt för stor kostym, men om kostymen passar blir den väldigt vacker att skåda.
Det är svårt att tro att Sida Yin och hans landslagskompisar någonsin skulle se tyngda ut av att representera Sverige i något idrottsligt sammanhang. Det är snarare så att passionen för idrotten kommer först, här finns inte oro för petningar eller att bli bortkapad från sin klubb vid ung ålder. Här finns bara utrymme för just passionen för den idrott man lärt sig att älska.
Det är då kanske inte så konstigt att svensk jodo ideligen överträffar sig själv. Trots endast 59 svenska utövare i landet.
De svenska jodoframgångarna i EM på senare tid:
2010
Två brons (Jesper Waldestål och Det svenska laget)
2011
Två silver och ett brons (Takao Momiyama, Jesper Waldestål och Robert Wåhlander)
2012
Två guld och två brons (Maria Engqvist, Sida Yin och Christian Strandberg och Det svenska laget)
Text och foto: Jonathan Broberg
