VM i Tokyo – landslagskaptenens största färd

6 maj 2015  |  Jonathan Broberg


Micaela Ahlstam har länge varit Sveriges kanske största kendoprofil på damsidan. Hon gjorde sitt första landslagsframträdande redan 2003, i Tokyo om två veckor kliver hon in i den största tävlingen, inför massiv publik, i karriären.
   
– Det blir något utöver det vanliga, säger hon till budokampsport.se.

Svensk landslagskendo har länge förknippats med Micaela Ahlstam, 41, från Stockholm. Ahlstam gjorde sin landslagsdebut 2003 och har sedan dess varit en viktig bestående grund i landslagsbygget under många år.

2008 utsågs hon till kapten för landslaget och om två veckor är det dags för hennes femte VM-turnering. Men den blir som ingen annan.
   – Att VM går i Tokyo och i Nippon Budokan, det är hur stort som helst. Senast VM gick i Japan tror jag var 1997, då i Kyoto och inte alls lika hypat som nu.

VM i kendo hålls vart tredje år, och allt som oftast har VM-tävlingarna genomförts lite i skymundan. Nu tar sig VM in i det verkliga budonästet, Nippon Budokan i Tokyo med plats för över 15.000 åskådare.
   – Det är jättehäftigt. Det blir något utöver det vanliga och bara det att det kommer komma mycket folk och titta, det är vi inte speciellt vana vid. Det ska bli väldigt roligt.

“Har ett bra utgångsläge”
Även om det blir en ny företeelse för Micaela räds hon ändå inte den stora uppmärksamheten och den enorma publik som väntas.
   – Nej, jag har aldrig brytt mig så där om publik och så. Man är så inne i sin egen bubbla, och jag kan inte säga att det gör mig nervös. Snarare känner jag att det kommer att bli en alldeles otrolig upplevelse och en härlig extra gnista.

VM i Japan blir sannolikt Micaela Ahlstams största tävling. En tävlingsresa som började 2003, och som hon hoppas ska bli väl så framgångsrik som de övriga VM-turneringarna i hennes idrottskarriär.
   – Jag har sett min lottning i poolen för den individuella tävlingen och jag har stor chans att ta mig förbi den. Och jag har fått en bra lottning, så jag stöter troligen inte på någon japanska förrän i en eventuell kvartsfinal. Jag har ett bra utgångsläge.

Även om Micaela gärna hade kommit hem med en VM-medalj, är konkurrensen så pass hård att en medalj vore en otrolig bragd.
   – Under mina år i landslaget har Japan vunnit alla VM-medaljer förutom en. Men det är klart, inget är omöjligt och allt kan ju hända i kendo. Jag har bra chans att nå kvartsfinal, och gör jag det är jag otroligt stolt.

Skada satte VM i fara
I höstas lämnade Ahlstam Stockholm och Sverige och bor sedan i september i Melbourne, där hon studerar politik, idrottspsykologi och sociologi. Studerandet, tillsammans med en enträgen hälseneskada som hon ådrog sig i februari, har hindrat hennes VM-förberedelser lite.
   – Skadan har gjort att jag inte kunnat träna så mycket som hade varit optimalt. I kendo är hälsenorna rätt centrala och hade jag inte vilat och lyssnat på skadan, utan tränat på i vanlig takt, hade det sannolikt inte blivit något VM för mig. Men jag är frisk nu och jag vet att jag håller en hög nivå, så jag har inte tappat något i själva kendon. Jag har bara fått ändra träningsupplägget lite.

Micaela kommer också att tävla i lagtävlingen för Sverige, där lottningen åtminstone i poolen ser överkomlig ut.
   – Vi kommer att möta Belgien och Storbritannien. Det är absolut inga lätta matcher, men vi har ett bra lag och går vi inte vidare från poolen kommer vi vara rejält besvikna. I första slutspelsmatchen möter vi med största sannolikhet sedan Japan, och, ja, det blir en ruggigt häftig upplevelse att få möta dem och under just detta VM.

Hon har varit med om mycket i sitt rikliga kendoliv, kaptenen Micaela Ahlstam, men aldrig något som kommer att likna VM i Tokyo. Inte undra på att hon längtar.

Text: Jonathan Broberg
Foto: Hamid Ershad Sarabi

2
8
10