Foto: Hamid Ershad Sarabi

Första gången UFC var i stan fanns fortfarande farfar kvar

Vi satt i farfars gamla eka utanför Gotlands södra kust. Jag, pappa och farfar. Jag minns hur det doftade tjära, hav och förväntningar. Det var tidig morgon, så tidig att man inte visste om solen hade gått ner eller upp. Ändå hade mamma och farmor varit uppe med oss och ätit frukost och önskat oss god fiskelycka.

24 maj 2017  |  Jonathan Broberg

Vi nådde den första bojen till nätet som sträckte sig mellan reven, sandbottnar och lite stenbotten. Just på denna plats hade mina släktingar lagt nät i generationer och farfar och pappa visste vad som väntade.

Nätet började tas upp i båten och på durken började torsk, abborre och piggvar fyllas på i den blå backen som farfar alltid hade till fisken. Och plötsligt svepte en rund, svart skugga förbi under båten. En piggvar. Troligen den största vi alla hade sett. Just vid ytan lyckades den ta sig loss från nätet och dök. I all hast kastade pappa farfars gamla håv efter piggvaren, men både håven och fisken försvann i Östersjöns mörka morgonvatten. 

Det blev trots allt en väldigt god fisketur, och vi fick med oss både goda middagar, minnen och en odödlig historia från turen. Även om pappa fick så dåligt samvete över farfars håv att han dagen därpå åkte och köpte en ny.

På söndag är det UFC i Globen. Första gången MMA-organisationen var i stan fanns fortfarande farfar kvar. Nu lever han endast i mitt minne.
Och, farfar var en stor beundrare av boxning och kampsport. Likaså min pappa, som faktiskt varit på Lumpini och sett thaiboxning (vilket jag är väldigt avundsjuk på).

När farfar pratade boxning handlade det mesta om Ingemar Johansson. Pappa kan ibland påminna mig om Lillen och jag pratar mest om de kampsportare som är aktuella idag.

Jag antar att generationers diskussioner är som årstiderna. De ögonblick som charmade förr, är inte alltid desamma som charmar idag. Men likväl blir vi underhållna. Från generation till generation. Med våra egna speciella ögonblick.

Jag drömde i nättras (som farfar lärt mig att gotlänningar säger om ”gårdagens natt”) att Alexander Gustafsson avslutade Glover Teixeira i den andra ronden, efter en hård vänster mot kroppen.

Tyvärr kan jag inte titulera mig en god tippare, inte heller är mina drömmar kända för att besannas. Men jag antar att även en dröm kan vara en liten verklighet i sig, eftersom vi ändå på något sätt upplever de som reala.

Jag tror att Alexander Gustafsson vinner på söndag, allt annat vore en smärre skräll.

Men med tanke på de hemska scenerna ifrån Manchester känns ändå resultatet sekundärt denna gång. Tänk, att människor gör så här onda ting mot varandra. Var kommer detta avundsdjupa hat ifrån, kan jag undra, att barn has ihjäl på det sättet.

När jag hörde om det fasansfulla i Manchester sökte jag tröst i Maya Angelous underbara poem ”Still I rise”.

Söndagens UFC-gala är för mig ett sätt att ändå ta mig vidare, att omge mig av ting och människor jag tycker väldigt mycket om.
Livet för mig är just det. Att gå barfota på en annalkande ljusgrön sommargräsmatta i maj. Och känna att hoppet ändå kittlar mig under fötterna.

Jag känner doften av förväntan även denna gång, precis som inför fisketurerna. Jag tror att Oliver Enkamp på sikt kan bli Sveriges nya MMA-storstjärna, då jag tycker han har det mesta av de faktorer det krävs till det i sig. Reza Madadi har tidigare sagt att nästa match är hans farväl till de stora matcherna, men i och med hans inhopp på söndag önskar jag att vi får se honom ännu en gång. För tomt kommer det att bli när Madadi stämplar ut, så jag tänker njuta av varje sekund han bjuder på.

Nico Musoke är en fantastisk kampsportare i sina bästa stunder. Hans lilla mini-comeback efter ett par års frånvaro är ytterst välkommen, och jag tror att han kommer att vinna på söndag.

Och apropå vinst. Om inte Gustafsson vinner i den andra ronden, om min dröm inte skulle stämma, blir det i så fall precis så som Fröding en gång skrev: ”den drömmen som aldrig besannas, som dröm var den vacker att få”.

De raderna har jag, pappa och farfar gemensamt begrundat vid ett flertal tillfällen. Och där är vi rörande överens om radernas bestående prakt. Generationernas avgränsningar till trots.

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

0
0
0