Vi har all tid i världen – trevlig nationaldag

Det har varit en underbar och väldigt jobbig helg på samma gång. Mitt Djurgården gick på pumpen i ännu ett derby, jag har varit förkyld och Sara har fått ta hand om mig. Och det gör hon också.

Jag försöker så gott jag kan att inte ta hennes, ska vi kalla det ”hjälp”, för given. Ty minnen finns inom mig när jag förr var tvungen att ställa mig ansikte mot ansikte mot världen – och vakna upp ensam. Jag inser att vid sådana här tillfällen, när en förkylning börjar gå över, när ännu en derbyförlust börjar sjunka in – att jag trots allt är väldigt lyckligt lottad.

Av alla tider denna värld har att erbjuda lyckades min vandring här korsa Saras. En jävla tur det. För mig, och för henne. Hoppas jag.

För jag hade inte vaknat upp till denna morgon, nationaldagen och allt, och varit genuint lycklig utan henne. Vi har gemensamt kunnat glädjas, det är sådan hon är – hon gläds med våra kampsportares framgångar, åt jujutsulandslagets otroliga EM. Åt Bjj-bragderna.

Det svenska guldet och bronset i VM i Long Beach är sannerligen något att glädjas åt. Ett maxat svenskt VM, skulle man kunna säga, med Max och Maxine i huvudrollerna. Maxine gjorde en Janni Larsson och vann guld i svartbältesklassen, och Max vann ett brons för brunbältare.

Och i EM i jujutsu vann äntligen Fredrik Widgren en stor mästerskapsfinal. EM-guldet bärgades samma dag som hans 23-årsdag inföll, den 4:e juni. Inom den jungianska psykologin hade man talat om ”synkronicitet”, att stora ting tenderar att höra samman.

William Seth-Wenzel vann kvällen innan också ett EM-guld, också det karriärens första mästarskapstitel. Och dessutom vann Max Hederström ett silver och Jennie Brolin ett brons och Jonas Lund nådde bronsmatch. På fem startande i EM blev det fyra medaljer, varav två guld. Enormt enastående.

Men nu är äggen klara, det är dags att vandra in till sovrummet med en frukostbricka. För när allt kommer kring, när de stora ögonblicken upptar världens fäste för mig, är jag ändå lyckligt lottad att de allra största momenten fortfarande bara kan ses och upplevas av mig själv. I all enkelhet. Som hackspettarna som just nu har skrikande ungar i ett bo alldeles intill vårt hus.

Louis Armstrong sjöng en gång “We have all the time in the world”.
Kanske är det först nu jag verkligen förstår vad han menade. Kanske kommer jag aldrig helt förstå det.
Hur det än blir med den insikten är det också en kunskap nog så viktig att inte nå ända fram med en tanke.
Men att låta den tanken leva sitt egna lilla liv.

Svensk budo och kampsport har vunnit ihop 34 internationella mästerskapsmedaljer, och vi har inte ens kommit till midsommar ännu. Klart att vi är stolta över det. Så här på nationaldagen.

Foto: Hamid Ershad Sarabi