Foto: Hamid Ershad Sarabi

En kväll i Skåne väl värd att minnas

Lavskägge påstod i Sagan om ringen att han gillade att vandra söderut, det kändes som att färdas i nedförsbacke. Jag tror att jag först nu verkligen förstod vad han menade.

11 juni 2017  |  Jonathan Broberg

Jag klev av tåget i Lund igår samtidigt som jag hade How they used to av Exposition i lurarna.
Jag hörde Exposition första gången runt 2007. How they used to  kom något år senare. Det var  i vilket fall mellan två stora förhållanden för mig, och under tiden hann också artisten att gå bort, allt medan jag själv famlade i mörker i ett försök att få livet att andas igen, att bli ett leende med mitt leverne. Där blev låten rätt så viktig.

Så när jag satte ner foten på Lundperrongen var det med vissa upprivna emotioner. Jag hade tuffat fram genom Sverige och sett vackra gula åkrar och mindre samhällen jag ens aldrig brytt mig om att lägga märke till. Sverige är väldigt fint på det sättet.

Svensk thaiboxning är en maktfaktor i världen. Tjejerna är ett av världens bästa landslag. Ändå är det precis som den karismatiske Toni Guinovic, ledare i Real Fighter Lund och en av arrangörerna av galan Queen of the ring, konstaterade:
– Vi är bäst, men tjejerna har svårt att få matcher. Det vill vi ändra på.

Låt säga så här.
Jag är glad för att Queen of the ring finns. Samtidigt läggs det sordin på svensk kampsport att Queen of the ring behöver finnas till.

Det var många på förhand intressanta matcher som Lundgänget hade satt upp på gårdagens gala. Erica Björnestrand, som nyligen vann VM-silver i Minsk, mot en minicomebackande Sandra Bengtsson, som vi inte har sett sedan den snöpliga VM-knocken i Jönköping för lite drygt ett år sedan – det var en match många, mig själv inkluderad, var nyfikna på.

Men efter en kort stund in i den första ronden hade Bengtsson lite oturligt fått ett cut och matchen avbröts.

Johanna Rydberg har alltid varit sevärd och den forne Europamästarinnan skulle ta sig an Tessa Kakonen, finländskan som besegrade Sandra Godvik i Jönköping. Och det var som att lägga karbonpapper på Björnestrand-Bengtsson-matchen: Rydberg fick ett cut i första ronden, och matchen kunde inte fortsätta.

Istället blev Evelina Wikners match mot Korina Papachrysantou från Grekland galans idrottsliga höjdare. Wikner bombarderade den kloke grekiskan med slag- och sparktekniker, men hade det tuffare när matchen kom in i klinch. Tillslut, efter en rafflande sista rond, styrdes matchen in i hamn där Wikner var först att lägga till och göteborgskan tog en fin skalp.

Men kvällens stora emotionella klimax, åtminstone för mig själv, bjöd ändå Elina Nilsson på. Det hade tickat nästan två år sedan Nilsson lade handskarna på hyllan, men i går var hon tillbaka. Lika frustande, lika skarp, lika snabb i förflyttningarna som förr.
Själv trodde hon att glädjen över att vara tillbaka kryddade hennes insats – och det gjorde den nog. Lika mycket som att hon är tillbaka kryddade kvällen i Lund.

Huvudmatchen i går hade strategiskt Elna Nilsson från hemmaklubben Real Fighter fått. Publiken, uppskattningsvis ett par hundra, vaknade till och ramade fint in matchen, som Nilsson vann tämligen ohotat.

Det var en kväll i Skåne väl värd att minnas. För att uppleva en skånsk sommarängs fulla prakt behöver man vara där själv för att sinnena ska kunna förmedla den rätta känslan.
För snart, kanske snarare än vi tror, kan det vara dags för ännu en vinter.

Så, passa på att njut av svensk kampsports framgång. För det är inte den enskilda rapsblomman som färgar åkern gul. Men den blomman är lika viktig för upplevelsen.
Tack Lund för en fin kväll, en fin gala och ett fint initiativ.

Och jo, jag har precis satt igång Exposition och How they used to ännu en gång. Kan behövas i min resa norrut.

33
27
25