Midsommarläsning: Maria Engqvist – en oplanerad comeback

22 juni 2017  |  Annie Carriage

Maria växte upp på Vaxholm i ett samhälle med relativt lugn lunk, där fick Maria upp ögonen för den japanska serietidningen som gavs ut en gång i månaden. Det var de mangatecknade kendoutövarna som lockade och det dröjde inte länge tills Marias nyfikenhet drog henne till storstaden för att själv testa. Ingen i familjen höll på med budo och till Stockholmsklubben tog det 2 timmar – enkel väg.

– Mangaintresset dog fort och kulturen med cosplay och sånt var inte riktigt min grej, men budon fastnade jag vid.
Under två år tränade hon kendo i samma lokal som iaidoträningarna hölls, hon tyckte det såg spännande ut och bestämde sig för att börja. I efterhand är hon inte bara tacksam över att hon hittade en rolig fritidsaktivitet utan också en idrott med en varm och stark värdegrund.
-Jag hade inte reflekterat så mycket på hur saker jag gjorde påverkade andra innan. Genom budon blev jag mer uppmärksam på min omgivning, man respekterade dojon och kamratskap var något otroligt viktig där.

Även gemenskapen är en bidragande orsak till att Maria uppskattar sin sport, men tävlingsmomentet är också en viktigt del.
-Man får åka runt om i världen på tävlingar, träffa människor från Jordanien eller Sydamerika som jag kanske inte hade träffat annars. Men tävlingen ger också en adrenalinkick som är svår att komma åt under vardagsträningen, den ger mersmak.

Jodons intåg
2010 provade Maria jodo för första gången efter lite övertalning från sin tränare. Hon upplevde att det var andra vinklar, det var “mjukare” och avståndsbedömningen blev mer påtaglig eftersom man till skillnad från iaido tävlar i par.

– Det är ett bra komplement till iaidon och när nästan alla andra tränade jodo kände jag att jag nog också måste börja. Det gick inte att undvika, skrattar Maria. Det är dumt att värdera men man kan uttrycka sig lite mer påtagligt i jodo, man får använda kiai och det är väldigt befriande, tillägger hon. I jodo tävlar man i par men där endast den med jo-staven bedöms och har möjlighet att vinna medalj, men eftersom man växlar roll är det viktigt att vara duktig i bägge. Att inte vara helt själv i tävlingsmomentet är också annorlunda.

Livet händer
Med många EM-medaljer i bagaget i både iaidon och jodon tog plötsligt familjen nu en ny framträdande roll i Marias liv, det blev ett par hektiska år med giftermål, småbarn, skilsmässa och en pappa som blev svårt sjuk.

– Mycket hände under en väldigt kort period som omkullkastade livet och gav det nya perspektiv.

En oplanerad comeback
Att ta tid för att träna innan familjelivet är för många en självklarhet, men mitt i familjekarusellen blir det snarast en omöjlighet och något som kräver noggrann planering.

– Innan man skaffar familj behöver man nästan bara ta hänsyn till sig själv, med familj behövs mer koordinering. Att inte ta saker för givet som jag gjorde förut gör att jag är mer tacksam över träningsmöjligheterna nu.

Efter en tids paus bestämde sig Maria för att börja gå på ett pass i veckan och successivt blev det fler. Under 2016 flöt träningen på mer stabilt och hon hade även möjlighet att åka ner till Skåne och Momiyama-sensei. Ett träningsmöjlighet som ger henne ett tillfälle att leva budo dygnet runt i ett par dagar.

– Räkningar, hämta på dagis, ringa exet och byta tider, allt sådant försvinner i dojon. Varje beståndsdel av iaidon och jodon blir sönderplockad, efteråt funderar man “hur ska jag komma ihåg allt det här?” Självförtroendet är inte på topp när man åker därifrån men jag är otroligt tacksam över möjligheten! Det ger fruktansvärt mycket för utvecklingen.

”Jaha, vad trevligt”
– Jag hade inte alls förväntat med att det skulle gå såhär bra, det var många otroligt duktiga tävlande och jag tror alla där kände att ”nej, måste jag möta dig!” om varandra. Väldigt hög nivå på iaidon, och väldigt kul! Jag var superfokuserad, resten av världen försvinner och man gör det bara för sin egen skull. När matcherna gick bra kände jag ”jaha va trevligt” och att få en flagga i finalen kändes som ett guld. Efter SM känns det som jag är med i matchen på riktigt igen, det är roligt, ett kvitto på att jag är tillbaka!

I mars i år ställde Maria upp på SM i jodo och överraskande sig själv med att gå till finalen och dessutom vinna.

– Hur gick det här till? tänkte jag. Kanske gör jag något rätt?

Sen mitt möte med Maria har hon nu blivit uttagen till landslagstruppen i jodo inför höstens EM i Heidelberg i Tyskland.

– Jag vill gå in med känslan att göra det bästa jag kan under omständigheterna, men att vinna ett guld är det bästa som finns. Att säga att jag inte satsar på det vore att ljuga!

Idag är Maria även assisterade manager åt landslaget i iaido, hon aspirerar också till landslaget.

”Jag hade varit en tråkigare människa”
Att säga att budon har påverkat Marias liv på många plan är inte en överdrift.

– Den har givit mig så otroligt mycket på det intellektuella planet men framförallt socialt, att få träffa människor från olika platser, med olika erfarenheter. I budon tränar man inte bara teknik, utan också att bli en bättre människa. Den är gränsöverskridande, man dömer inte människor utan tar de som de är. Jag hade definitivt varit en tråkigare människa utan budon.

Text: Annie Bondefelt
Foto: Hamid Ershad Sarabi

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

0
0
0