Glad midsommar, kära vänner!

Under årens lopp har vännerna försvunnit, en efter en. Både ur mitt liv och de allra flesta har också flyttat från området där mina föräldrar fortfarande har ett landställe. Men mina midsommarminnen från yngre år kan aldrig flytta från bort från mig, de lämnar mig aldrig.

I år blir det inte Ingarö för min del. Det är månne dags att skaffa nya fina midsommarminnen tillsammans med människor som jag inte ens visste fanns när jag var barn. Tänk, hur märkligt det kan vara – och ändå kännas fullt begripligt.

Jag såg en bild på Facebook häromdagen. Den föreställde en äng på Gotland full, som ett rött hav, av vallmo. Tillsammans med blåeld var den min farmors allra käraste växt och jag har därför också lagt de blommorna nära mitt inre, där huden ibland kan kännas tunn.

Om Ingarö var midsommar för mig är Gotland sommaren i stort. Och om några få dagar kommer jag åter till huset som farfar byggde och namngav till ”Lill-änge”. Vi kommer lagom för att se blåelden blomma, vallmon sätta ängarna i röd brand och när najkarna är som mognast. Jag längtar.

Jag trånar också efter nya stora idrottsliga upplevelser. Det är som med mina smultronställen, jag kan aldrig se mig mätt på dem.

I natt plockar den kärlekstörstande sju olika sorters blommor och lägger under huvudkudden, och drömmer om vem de ska gifta sig med. Om jag istället för blommor tar ut sju kampsportsögonblick från våren, som jag ska tänka på när jag drömmer mig till sömns i natt (ty jag är redan gift, med kampsport) blir det dessa:

1) Alexander Gustafssons segermatch mot Teixeira och hans därpå följande frieri till sin Moa är ett förtrollat ögonblick som vi aldrig kommer att glömma.

2) Patricia Axlings fantastiska VM-guld i Minsk. Jag satt förvisso framför datorn och såg streamen den här gången, men vilken magi.

3) Hans-Erik, som överlevt en stroke och som kämpade sig igenom ett aikidopass hos Iyasaka och blev belönad med en kyss på kinden av sin fru.

4) Altan Celiks, Fredrik Gundmarks och Pilo Stylins härliga personligheter som färgade en fin resa till Toronto.

5) Elina Nilssons comeback i Lund och när jag ska fram för att göra segerintervjun lyfte hon mig upp mot taket i arenan och skrek ”jag är tillbaka”.

6) Hamza Bougamzas känslosamma och personliga tal på Kampsportsgalan efter att ha vunnit Folkets Pris.

7) Kvällen då radioprofilen Kenneth Range ringde till mig och undrade om vi inte skulle starta en podd ihop.

Efter nubben, sången, dansen och möjligen badet kommer jag gå till sängs och känna att livet för min del är väldigt vackert. Och jag vill inte göra något annat än det jag just nu gör. Så jag är tacksam.

Ha nu en väldigt glad midsommar.
Dröm sött.