Foto: Hamid Ershad Sarabi

Så otroligt imponerad av Axling och Mamic

Patricia Axling och Angela Mamic blev första svenskar ut att vinna sina EM-finaler i thaiboxning i Paris. Och när jag nu har ätit min franska köttbit med bea-sås, när jag nu spolat upp ett varmt bad och bara väntar på att få njuta lite till av livet – då kommer minnesbilden från Axlings och Mamics finaler till mig. Och de gör det med en enkel tanke: jag är lyckligt lottad.

20 oktober 2017  |  Jonathan Broberg

Om vi börjar med Patricia Axlings final, och hennes fjärde raka mästerskapsguld (herregud, undrar om det finns någon motsvarighet inom svensk idrott) har jag för länge sedan slutat bli förbluffad.

Patricia har en självklarhet över sig i ringen som jag är väldigt förtjust i. Jag stod och kikade, precis vid ringrepen, idag på hennes ihopsjunkna, täta guard som inleder varje attack. Jag kom på att jag tycker att hennes guard är väldigt stilren och vacker.

Det var en ny insikt för mig i all sin enkelhet. Patricia är en enastående idrottare, en av vårt lands allra största erinrar jag mig. Och det är sannerligen alltid, alltid en ära att se henne i ringen.

Idag blev det ännu ett EM-guld, och med fyra raka vunna mästerskap har man svårt att införlika sig med tanken om att hon faktiskt är ganska färsk i thaiboxningssammanhang.

Och efter Axlings guld dröjde det inte länge till att Angela Mamic dundrade in ytterligare en svensk guldpeng. Mamic, som bytt både klubb och viktklass, har verkligen hittat rätt under detta EM.

Nya förbundskaptenen Joakim Karlsson sade till mig efter Mamic final: ”Jag har aldrig sett henne bättre.”

Det säger en hel del om Mamics utveckling. Hon är också en person som jag verkligen unnar en sådan här framgång. Mamic är nästan alltid glad, hon är också alltid väldigt glad över andras framgångar, och hon har jobbat stenhårt för att nå dit hon nu är.

Under detta EM hittills är det Angela som verkligen charmat oss med sin fräna, och kompakta thaiboxning.

Och tänk, imorgon kan guldsuccén fortsätta. Sofia Olofsson, som såg så där läskigt vass ut i sin semifinal, har guldläge. Likaså Andreas Gardasevic, som i klass med Angela Mamic, kanske är den som överraskat mest.

Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: svensk kampsport är helt fantastisk.

Mitt bad har förresten svalnat. Och månne är det ett tecken på att jag inte ska bada.
Nej, det blir att knyta sig till kojs – och sova gott, det kommer jag att göra.

Foto: Hamid Ershad Sarabi

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

0
0
0