Det ska villigt erkännas att jag blev lite förundrad när nomineringarna till Idrottsgalan presenterades och vi åter kunde konstatera att inga idrottare från vårt förbund fanns med.
Jag hade en klase kampsportare jag på största allvar trodde på inför att nomineringarna offentliggjordes. Men vi får helt enkelt glädja oss åt andra ting än Idrottsgalan i år – även om jag inte helt givit upp: Jerringpriset har inte kommunicerat sina nominerade ännu.
Däremot får vi i förbundet glädjas över att vi äntligen lyckats skriva ett större samarbetsavtal. I går berättade vi att Svenska Spel slutit ett avtal med oss och snart kommer vi kunna berätta ännu mer kring det samarbetet, vilket kan vara det enskilt största avtal förbundet skrivit.
Vi ser också slutet på en intensiv tävlingshöst även om MMA-VM pågår för fullt och att det fortfarande finns ett par mästerskap med medaljchanser till innan vi stänger butiken för i år.
Annars sker det mest intressanta i våra led under sluttampen av året på hemmaplan. SM i kyokushin kommer att hållas för första gången och Kungsbacka blir skådeplatsen för det. Äntligen får våra idrottare chansen att visa sig i en SM-tävling, och egentligen är det skandalöst att det inte skett tidigare.
Rumble of the kings hålls samma dag som SM i kyokushin och det kommer också att bli en riktig höjdare, med Sofia Olofssons match mot Iman Barlow som den stora triggerpunkten, åtminstone för min del. En match vars dignitet kittlar i mig bara när jag tänker på den.
Apropå något helt annat.
När jag träffar företag, andra förbund och idrottare, och – ja, när jag möter människor utanför kampsporten blir de ofta väldigt imponerade över kampsportens uppbyggnad.
Det vi ofta tar för givet blir andra helt hänförda av. Som att killar och tjejer för det mesta tränar tillsammans. Eller som att gamla och unga tränar tillsammans. Eller att de allra flesta hos oss faktiskt enbart tränar. Eller att vi vinner flest medaljer i år igen, trots att medaljer snarast kanske är en ting att stolt visa upp – och att den verkliga kampsporten finns i själva livsstilen.
Det är ting vi faktiskt borde bli bättre på att berätta om. Det är självklarheter för oss, men fullständigt främmande för många, många utomstående.
De mest givna ting kan ofta vara de som är mest vitala, som ett andetag.
Kan vara värt att påminna om under den nalkande vinterns stapplande steg emot oss.
Foto: Hamid Ershad-Sarabi
Klockren krönika. Underbart helt enkelt.