Historisk aikidohelg stundar

Svensk aikido står inför en historisk helg.

Ibland är det lite svårt att förstå hur lång tid 65 år är – de flesta av oss har ju halkat in senare i tidslinjen.

Men några som fanns då, för 65 år sedan, kommer fira även i helgen. Det är inget annat än djupt respektingivande.

Jag har under mina 17 år på förbundet intervjuat många aikidopersonligheter, jag har varit runt på en hel del föreningar, kikat på rätt många pass. Jag har sett aikido i Kungsträdgården, i Almedalen, i Tokyo.

Det lilla jag har förstått av aikido är att jag inte förstår speciellt mycket av det. Men, jag trakteras av att titta på det. Jag blir hänförd och medryckt på ett säreget sätt. Det är vackert, nästan lite åt det poetiskt varma hållet. Aikido är som att läsa en bok där språket, och inte handlingen, är i fokus.

En häftig och stor detalj i firandet är att Mitsuteru Ueshiba kommer. Den japanska världsinstruktören. Det ger helgen en ytterligare dimension. Det är över elva år sedan jag besökte Hombu Dojo och fick en intervju med hans far, Doshu. Det är en stund i livet, ett ögonblick, jag aldrig kommer att glömma.

Jag minns för övrigt starkt när aikidon i Sverige firade 55 år. Då också i Eriksdalshallen. Det var en uppvisning som ringade in firandet med många prominenta aikidokas, däribland Jan Hermansson som numera är i våra minnen.

Som stund var den uppvisningen då fin att få – lekfull javisst, men fin.

Svensk aikido har länge nu berikat idrottsrörelsen med sin säregna prägel där tävling inte finns. För min del är aikido en frisk fläkt i all medaljhets idrotten numera dras med.

Det är som Thomas von Gegerfelt, 60 år på träningsmattan i år, sade till mig tidigare i år: “Aikidon är på något sätt upprepningens konstform. Ju mer en teknik eller rörelse upprepas desto mer blir det en del av en själv, så att säga.”

Det torde också gälla för den som även betraktar aikidon utifrån, för det är verkligen så jag själv känner. Ju mer jag ser på aikido desto mer tillhör det jag ser mig, liksom.

Stort grattis, alla aikidovänner.
Hoppas nu firandet blir som det anstår historiska vingslag av den här digniteten.