Herregud, vilken match av Sofia!

Det var den perfekta kryddningen av idrott som finns – när allt eller inget gäller, när de bästa verkligen möts – på toppen av sina karriärer.

Jag hade längtat och längtat och längtat efter gårdagskvällen. Och matchen – ljuvlig, spännande, hård, tajt och – alldeles underbar.

När mina drömmar ibland väcker mig kan jag då och då känna att de är verkligare än verkligheten. Har ni känt det? Det är rätt kusligt. Men också en påminnelse om att den realitet vi upplever kanske inte är den enda verklighet som finns.

Idrott för mig är en dröm. Den är inte alltid vacker. Den kan vara som ett getingstick i halsen, även om solen skiner. Jag har sett många stora kampsportsögonblick nu, och kanske borde jag göra något större av alla minnen – för min egen skull.

Iman Barlow har många fina detaljer i sin thaiboxning. Hennes förmåga att hitta kroppssparkar på små ytor, hennes fina boxning – men det brittiskan lyckades bäst med i Partille var den otroligt vackra wai krun. Resten av showen tillhörde Sofia Olofsson.

Olofsson var fenomenal i att driva in bakom och runt Barlows försvar, och Olofsson hittade luckor i klinchen och brittiskan hade ibland uppenbara bekymmer med Olofssons hårda press i det furiösa tempot. Dessutom var Sofia den starkare av de både och vann de flesta duellerna i närkamperna.

I veckan blev hon nominerad till Jerringpriset (ve den kampsportare som inte röstar) och nu har hon besegrat den bästa i världen.

Jag fick mig ett snabbt snack med henne direkt efter matchen, innan media och fans pockade på uppmärksamheten, och jag erinrar mig att jag inte har sett henne lyckligare.

Och kanske inte så konstigt.

Det sägs att man ska prestera som bäst när det gäller som mest. Och det stämmer förstås. Men sedan Olofsson förlorade mot Fatima Pinto, i en märklig match i Eriksdahlshallen, har jag inte sett Olofsson prestera annat än toppmatcher. Och det är tre år sedan nu.

Jag är full av beundran för svensk kampsports största stjärna just nu. Jag vill påstå att jag under mina år på förbundet inte sett en mer överlägsen kampsportare – och då har vårt förbund haft en hel drös av dominanta idrottare.

Så passa på att njut av Olofsson.
Och rösta fram henne i Jerringpriset.

Foto: Hamid Ershad Sarabi