Nyheter
Jag blev alltid glad att se Jycken fajtas
- krönika av Jonathan Broberg
Jo, jag hade tänkt att skriva några rader om min fantastiska Gotlandssemester, om 30-gradigt badvatten, soliga dagar, havsörnar och goda middagar. Jag ska inte idissla er med det, en dag då vi fick reda på att Magnus ”Jycken” Cedenblad lagt MMA-handskarna på hyllan. Ty, det är en av de största som tar ett steg åt sidan.
Jag läste på SVT sports sajt att Magnus Cedenblad slutar. Även om beslutet, nu när det är taget, att Magnus Cedenblad med artistnamnet ”Jycken” förr eller senare skulle komma att sluta, känns det sorgset ändå in i skogarna här på södra delarna av Gotland. Det känns i vattnet när jag i dag badade (i regn och rusk). Det känns i luften.
Jycken har betytt en trygg, fast, MMA-punkt även för mig. Någon att lita till, liksom. Någon som alltid funnits där, om ni förstår vart jag vill komma.
Det retar mig lite också att skadorna gäckat Jyckens karriär, för jag vill tro att han hade kunnat bli i det närmaste hur bra som helst. Nu blev han ”bara” strålande.
Karriären är över. Den tävlingsaktiva, alltså. Vid sidan om har Jycken emellertid förmedlat sina kunskaper i Viasats MMA-sändningar – och där kommer han verkligen till sin rätt. Också.
Jag kommer sannerligen att sakna Cedenblads alltid lika sevärda fighter, hans snabba fötter och hans ofta vältajmade tekniker. Jag önskade bara att jag hade fått se de lite oftare.
Matchen mot Jack Marshman 19 november 2016 blev Cedenblads sista av sammantaget sex UFC-matcher, där han vann fyra av dessa.
Och just som jag tänkte trycka på “publishknappen” kom ett hällregn modell värre här på Gotland. Rätt talande tajming det också, om man nu vill se det så.
Tack Jycken, för alla fina minnen
Foto: Hamid Ershad Sarabi