Pilo och Magnus har gjort ett fantastiskt MotoriQ-jobb

Utanför vårt hus, i ena hörnet av Nackareservatets barm, har rådjursfamiljen kommit tillbaka till sin kära dunge där de alltid övervintrar. Bocken tillsammans med sin kära har från sommarens eskapader tagit med sig två nykomlingar, två kid.

Och de härjar. Oj, vad de härjar.
Föräldrarna tycks inte få en lugn stund, som människoföräldrar runt juletider, och ibland kan jag skratta högt för mig själv när bocken tillslut ryter ifrån till kiden.
Det är på många sätt en enastående vy jag har från mitt sovrumsfönster.

Rådjursungarna leker. De springer, hoppar, klättrar upp och ner i det lilla berget utanför och de beter sig som… ja, ungar i gemen gör.
Eller borde göra.

Vi vet att allt fler blir alltmer stillasittande.
På sikt är det något som kan bli illavarslande.

I fast tro om att göra skillnad på den fronten stack för drygt två år sedan en delegation från förbundet i väg till Kanada. Där ropades redan Physical literacy ut högt och brett som ett slagträ för att få folk i mer rörelse.
Hos oss i Sverige kom vindarna viskandes om den kanadensiska modellen och Pilo Stylin, som då satt i vår styrelse, var den som allra mest lyssnade till vinden.

Idag leder vårt förbund i mångt och mycket utvecklingen av Physical literacy inom svensk idrott i och med projektet MotoriQ. Magnus Ledin och Pilo Stylin skriker vidare ut i vindarna och allt fler verkar få skrien mot sina kinder; Magnus och Pilo har gjort ett enormt MotoriQ-jobb.

Det är kul.
Det är viktigt.
Det är så det kanske måste bli.

I dagarna släpps en film på vår webb-tv-kanal om just Physical literacy, och en handbok med praktiska övningar är också redo att placeras på våra stämband.
Det är på många sätt ett fantastiskt arbete som har gjorts i MotoriQ under den här relativt korta period projektet har funnits.

Och jag är spänd på att se vad framtidens vindar bär för budskap med sig.
För rådjuren leker med rörelsen som sin största tillgång.
Och det ser ack så roligt ut.

Foto: Hamid Ershad Sarabi