Nyheter

Reportage: Josefine Lindgren Knutsson jagar historisk titel i Japan

Hagagatan i Stockholm klär sig fint i höstmörkret. Varma sken från fönstren och ett småstadslugn förnimms. Det är här, nere i Allstars lokaler, som Josefine Lindgren Knutsson tillsammans med coachen Sanja Trbojevic finslipar teknikerna inför den resa som kanske är den förnämsta Lindgren Knutsson har gjort hittills. Det vankas turnering i K-1 i Tokyo. Och ett bälte. Och Lindgren Knutsson ler, på sitt karaktäristiska vis.
- Det här blir en häftig upplevelse, säger hon till budokampsport.se.

Det timida tonfallet i rösten står i rak konstrast till hur Josefine Lindgren Knutsson har tagit sig an sin thaiboxning.

Hennes fina sätt att vara och föra sig vittnar om en artighet och en etik och moral som känns så viktig att vara utrustad med numera.

Samtidigt är hon är en av svensk thaiboxnings allra största stjärnor och kan den 28 december vinna ett proffsbälte i den japanska organisationen K-1, vilket vore att skriva ett stycke svensk idrottshistoria.
– Det kommer vara fyra tjejer som gör upp om bältet. Så det blir två matcher för mig. En i början av galan och en i slutet.
– Om du vinner den första, påpekar Sanja Trbojevic med ett skratt. Men bra tanke, jag gillar det. Vi ska dit och vinna.

“Såg att “Josse” hade något speciellt”

Josefine Lindgren Knutsson och Sanja Trbojevic har varit ett starkt team under flera år. Första gången undertecknad på allvar såg Lindgren Knutsson var i SM i Varberg för några år sedan. Därifrån har allt gått fort för ”Little Thunder”, som hon kallar sig.

Kampsportsresan startade för Josefine Lindgren Knutsson vid 14 års ålder. Hon ville då lära sig självförsvar.
– Jag började på en liten karateklubb där det blandades lite mellan olika stilar. Lite jujutsu, lite karate och lite kickboxning. Och efter ett tag kände jag att jag ville tävla och då blev det ett naturligt steg att gå vidare till thaiboxning. Och efter ungefär en månad på Allstars träffade jag Sanja. Vi sparrades då.
– Då var jag fortfarande igång och jag minns att jag inte var jättesnäll mot Josefine den sparringen, skrattar Sanja.

Trbojevic, som själv vunnit VM-guld i thaiboxning 2010, har varit med henne i ringhörnan under den här färden.
– Jag såg att ”Josse” hade något speciellt. Hon hade tuffheten och tekniken och jag tror ändå att vi passar varandra bra, fast att vi är rätt olika som personer. Och att hon var bra, det såg man på en gång.

2018 blev på något sätt ett genombrottsår för Lindgren Knutsson, ett år som troligen tagit henne till den här titelchansen i någon mening. Hon vann VM-guld, blev hyllad med pris på Kampsportsgalan och var nominerad till ett pris på Idrottsgalan.
– Så klart väldigt kul att få uppskattning i den utsträckningen, det betyder jättemycket för mig. Samtidigt blir det en press att fortsätta vara på den nivån och i år har jag inte tillhört landslaget, så jag missade både VM och EM. Så det förstår jag om jag inte har synts till på samma sätt.

Foto: Hamid Ershad Sarabi

“Största i min karriär hittills”

Det var i våras som Lindgren Knutsson gjorde klart med en stor proffsmatch och därför missade SM i thaiboxning och därav inte kunde vara med i landslaget.
– Alltså, det kan jag svara på. Vi är verkligen inte nöjda med hur det hela har skötts och vi tycker att vi borde fått vara med. Men det gäller att fokusera på det vi kan påverka och nu har vi fokus på den här titeln, säger Sanja Trbojevic.
– Det var tråkigt att inte vara med landslaget, det är ju bland det finaste man kan göra som idrottare. Att representera sitt land. Men, som Sanja säger, jag fokuserar på den här titeln nu.

Galan i Japan den 28 december blir en historisk händelse. Det är första gången en kvinnlig proffstitel finns med. Och digniteten av det här märks tydligt i Lindgren Knutssons ögon, som tindrar till lite extra när det hela kommer på tal
– Det är det största i min karriär hittills. Det är den första kvinnliga titeln någonsin i den här organisationen och dessutom i min viktklass. Det är en historisk grej och jag känner mig jätteärad och otroligt peppad på att få vara med.

Trbojevic utvecklar resonemanget vidare utifrån hennes perspektiv.
– För varje match blir det bara mer och mer. Vi möter mer rutinerade tjejer på högre nivåer och det handlar om bälten. Det är kul. Vi har vunnit SM och VM, men vi har inte vunnit något bälte utöver det.
– Det blir ett litet annat upplägg än tidigare. Vi måste bli mer taktiskt slipade. Förr har vi liksom kunnat göra vår grej, lite grann. Det kommer inte att funka i det här sammanhanget.
– Jag sitter och kikar på motståndare hemma. Jag stoppar, spolar fram, spolar tillbaka. Och kollar varenda teknik. Det är nästan maniskt.

Josefine tillägger.
– Vi har lagt upp en bra strategi och jag känner mig trygg inför turneringen. Vi har ju vunnit stora matcher i Japan förr och jag kommer gå in för att vinna igen. Så mycket handlar om strategi.

Foto: Benjamin Bayard

Större uppmärksamhet i Japan än i Sverige

Med i turneringen finns japanskan Kana, som Lindgren Knutsson mött ett par gånger tidigare. Kana kommer att ställas mot Cristina Morales i första matchen, medan Lindgren Knutsson möter Mellony Geugjes.
– Det kändes nästan lite väntat att jag skulle få henne. Hon och Kana har mötts två gånger, de har vunnit varsin match. Mellony kör ibland i lite högre vikter och har kört MMA.
– Hon har varit med i ”TUF” och jag tror hon har mött Cornelia Holm i MMA. Hon har en offensiv stil och är aggressiv, fyller Trbojevic i.
– Cristina är främst en duktig boxare, skulle jag säga. Och Kana känner vi till väl sedan våra tidigare möten.
– Cristina är en krigare, hon vill framåt mycket, så om jag få möta henne gäller det att vara beredd på det, menar Lindgren Knutsson.

Josefine och Sanja har varit i Japan och tävlat förr, bland annat ett par möten med just Kana. Och det är en helt annan uppståndelse kring fighting i Japan än hemma i Sverige.
– Helt galet, utbrister Sanja. Helt galet. Det går nästan inte att ta in.
– Det är två skilda nivåer. Många kamparter härstammar ju ifrån Japan och man märker att de visar stor respekt och stolthet kring det, på ett annat sätt än i Sverige, säger Lindgren Knutsson.
– Alltså, de jagar ”Josse”. Visst, hon är en cool och gullig tjej, men att de nästan gömmer sig i buskar för att få en glimt av henne. Jag kan inte fatta det. Men det är kul med uppmärksamheten, det är vi tyvärr inte bortskämda med i Sverige.
– Samtidigt, ”Josse” blir lite divig av det där. Hon tror att alla ska stå på flygplatsen när hon kommer hem, så jag få ta ner henne på jorden lite, skämtar Trbojevic.

Firar julafton i ett flygplan

Livet som elitidrottare är så klart en resa som få andra. Men den har sina prioriteringsgrunder. Medan många gör sig julberedda dessa tidender, kommer Sanja och Josefin att fira julafton i ett plan till Japan.
– Jul får vi fira när vi har kommit hem med titeln, ler Lindgren Knutsson.

Text: Jonathan Broberg
Foto: Annie Bondefelt, Hamid Ershad Sarabi/Benjamin Bayard