Det var två helger sedan som Sadibou Sy vann PFL-titeln i MMA under en stor gala i New York, mot amerikanen Dilano Taylor.
Han ler med hela ansiktet. Även om han är jetlaggad och då och då tränger in en gäspning, går det inte att undvika att något stort har hänt honom.
Sadibou Sy startade i organisationen Professional Fighters League (PFL) 2018. Han berättar om en tid som inte var helt enkel.
– Det här var min fjärde säsong i organisationen. Jag har haft två knäoperationer och har också förlorat lite matcher.
Just det sistnämnda har Sy inte varit van vid. Att förlora. Hans kampsportskarriär genom kickboxning, thaiboxning och nu MMA har varit starkt förknippad med hans framgångar.
– Jag fick en ganska tuff inledning i PFL och hade tre förluster och en oavgjord på mina sex första matcher. Det har inte varit lätt alla gånger. Men jag har kämpat för att bli bättre och tillslut står jag här idag med bältet. Det gör att det här smakar så otroligt bra.
Också titelmatchen mot Dilano Taylor hade sina utmaningar för Sy.
– Min lins sprack i andra eller om det var tredje ronden, så jag hade svårt att se honom i ett par ronder. Och foten… som du kan se här.
Sy drar upp ena byxbenet och visar hur svullet det är.
– Vänsterbenet, min främsta teknik, sparkade jag sönder under matchen och kunde inte använda mig av det på det sätt jag hade velat. Det blev helt klart en fight i fighten mot mig själv. Men jag hade redan bestämt mig, jag ska bara vinna den här matchen och inget kan stoppa mig.
– Men jag var inte helt nöjd med min prestation, jag hade velat visa mer men med tanke på förutsättningarna så är jag faktiskt stolt över mig själv. Jag vann matchen, jag har bältet med mig och jag mår otroligt bra just nu.
Sadibou samlar sig för ett nytt stort leende och berättar om hans strävan i kampsporten efter en perfektionism, som kanske inte kommer – men vägen mot den är själva utvecklingen.
– Jag har mött motståndare som jag har knockat efter två minuter som träffat mig en gång. Då har jag fokuserat på den träffen. Hm, var det för att jag stod för långt fram med benet, eller si och så. Jag strävar hela tiden efter att bli bättre på de små detaljerna och försöker att utveckla mig. Kanske är det därför jag sitter här idag.
Över till själva matchen igen och slutskedet av den. Med vänsterbenet och linsen i åtanke kan man undra hur tankarna gick i honom.
– Det var ju det som jag ändå tyckte var lite frustrerande. Jag vill göra underhållande matcher som ger folk något att snacka om i efterhand, och det här blev ingen underhållande match. Men ser man till det jag presterade utefter förutsättningarna är jag såklart nöjd och glad att jag vann. Jag gjorde det som krävdes för stunden och jag gav aldrig upp för en sekund.
Sy berättar mer om momentet då han stod mellan ronderna fyra och fem och visste, med all sin erfarenhet alla år av hårt slit, att det kanske skiljer en enda femminutersrond till sedan kan livet i stort bli förändrat.
– Ja du, det är det fina med de här stunderna. Det finns inget annat än här och nu för mig. Jag måste vara i stunden med varande cell i kroppen. Det är det fina med idrott. Det ända jag tänkte på var att hitta ett sätt, spelar ingen roll hur ont jag hade, att vinna matchen på.
Och några minuter senare var en av svensk MMA:s största framgångar ett faktum.
– När jag stod och väntade på beslutet kommer jag ihåg att jag kände att jag hade gjort precis allt jag kunde för att vinna. Det var en jätteskön känsla i sig. När de sedan sa ”unanimous decision” kände jag att det var lugnt, det här tar jag. Sedan efter det, det är bara ren glädje.
Sadibou avslutar med ännu ett av sina patenterade breda leenden.
– Om du bestämmer dig för någonting, kan du ge dig fan på att det kan gå.
Text och foto: Jonathan Broberg
