Knut Högvall tog 5 dan i kyudo

Redan 1989 upptäckte Knut Högvall kyudo. Det var innan idrotten slagit igenom i Sverige, och det var en mindre skara entusiaster som besökt Japan och själva tagit initiativet att börja träna här hemma. Kunskapen var dock inte så omfattande så Knut bestämde sig för att ta en paus. Ett antal år senare under ett träningspass i aikido upptäckte Knut av en slump att kyudon gjort comeback, då han upptäckte att några i lokalen bredvid tränade just kyudo, och han återupptog då kyudoträningen igen. Tolv år senare, i augusti i år, blev Knut Högvall så den fjärde svensken någonsin att lyckas ta 5 dan i kyudo.

– Det var en lättnad, säger Knut Högvall till budokampsport.se.

– När man tävlar och graderar utsätter man sig för samma typ av stresspåslag, därför är det bra att tävla för att öva inför gradering. Man ska tävla som om det vore träning och genomföra en gradering som om det vore en vanlig träning. Det gäller att behålla lugnet.

Fjärde försöket

Det var på fjärde försöket som Knut klarade att ta 5 dan, vilket är den sista tekniska graderingen innan man får försöka sig på instruktörsgraderna. Det är först då, menar Knut, man får chansen att visa att man verkligen förstått kyudo som helhet.

– Det är då man får möjlighet att visa att man förstått vad kyudo verkligen går ut på. Det är inte bara skytte man ska visa upp på graderingen, utan man ska också skriva en uppsats kring den mentala sidan av kyudo. Det är först då man kan få en instruktörsgrad, och därmed ett officiellt erkännande att man faktiskt förstått kyudons djupare innebörd, säger Knut.

Men tillbaka till graderingen till 5 dan och vad en gradering faktiskt innebär.

– En kyudogradering är inte direkt ett examensprov, utan man bör mer se på den med det japanska sättet att tänka – som ett inträdesprov. Man visar vad man kan och domarna avgör om man är redo att lära sig innehållet i nästa grad; om man har de kunskaper som krävs för att man ska kunna ta till sig det som ingår. I kyudo väntar inte tills man känner sig redo för att klara nästa gradering, som i många andra budoarter, utan man tar varje chans att testa och gå upp och gradera, som en lägeskontroll av sin nivå och var man ligger just då. Man graderar helt enkelt så ofta tillfälle ges. Man ska inte jaga nya grader, men inte heller undvika det.

Stort tryck på gradering

På grund av corona-pandemin hölls inga seminarier eller graderingar i Europa på flera år, vilket ledde till att många inte hade graderat på fyra år. När sommarens gradering gick av stapeln i Paris var det därför så många anmälda att det bara kunde ske graderingar till de högre graderna – 3 till 5 dan.

– Inför graderingen fick jag mycket hjälp av mina senseis med att förstå vad som krävdes för den graden både tekniskt och mentalt. Det var såklart frustrerande att behöva vänta fyra år på att få gradera, men jag kände mig redo. Jag kände inte den mentala anspänningen som jag annars ofta gjort – min akilleshäl har länge varit att ladda för hårt och för länge inför en gradering. Nu hade jag lärt mig att jag till exempel inte ska byta om för tidigt innan det blir min tur, och jag ska inte heller ska stå och övningsskjuta för länge innan. Och det fungerade bättre, det känns som om jag har hittat min nivå nu.

Inom kyudo är det inte bara att man träffar tavlan som eftersträvas, utan också hur formen är när man släpper pilen. Något som är nytt inom kyudotävlingar i Europa är därför användandet av stilpoäng.

– Man började se vissa tendenser att folk började bry sig mer om att träffa än om att träffa med korrekt form. Vid förra EM i Frankrike 2021 stoppades till och med tävlingen med en tillsägelse av domarna till vissa landslag att tänka på formen. Så vid årets EM i Polen var det först en kvalomgång där enbart stilen bedömdes, och sedan gick de lag som hade bäst stil vidare till finalen, då det blev träffarna som räknades. Jag tror det kommer att höja standarden långsiktigt; kyudo är inte bara skytte med pilbåge. Men det är lätt att hamna där som nybörjare; man lär sig relativt snabbt att träffa tavlan och då vill man inte gärna ändra något i sin teknik av rädsla för att sluta träffa, och då fastnar man lätt i en felaktig form. Det nya tävlingsupplägget med stilpoäng är ett sätt att försöka förebygga den utvecklingen. På graderingar upp till 3 dan räcker det med att träffa tavlan, men vill man ta högre grader krävs även korrekt teknik. Så nu utgår även tävlingssystemet mer från idealet att sträva efter – att om man har korrekt form kommer man mer eller mindre automatiskt även att träffa tavlan.

Minnen under åren

Knut har tävlat på hög nivå i många år och uppnått många idrottsliga och kunskapsbaserade mål.

– Att ta 5 dan är ett personligt mål, att jag har kommit så långt i min utveckling. Ett kvitto på att jag lärt mig mycket under de här åren. Tävlingsmässigt med landslaget är nog det roligaste minnet fortfarande VM 2014 i Paris, när vi mötte Japan i kvartsfinalen och var nära att slå ut favoritnationen. Det krävdes tre extraronder innan Japan till slut lyckades vinna. Det kommer alla svenska och japanska kyudo-utövare ihåg.

Att ha tagit 5 dan innebär också i det japanska upplägget att utövaren är redo för nya seminarier som endast riktar sig till de med högre grader.

– Det kan låta lite gammaldags i upplägget rent organisatoriskt, men högre grader får automatiskt mer ansvar. Efter att jag tagit denna grad blir jag till exempel inbjuden till träningsläger för höggraderade, men upplägget blir också en morot att utvecklas och att lära sig mer. Det skulle också rent praktiskt vara oproduktivt om alla skulle få tillgång till sådana seminarier oavsett grad, då man helt enkelt inte hunnit tillräckligt långt i sin utveckling för att kunna ta in informationen. Jag tycker själv att det är roligt att läsa gamla anteckningar från tidigare träningsläger, för i stunden kanske man inte helt förstod eller kunde ta till sig vad som sades, men om man efter några år tittar tillbaka på sina gamla anteckningar får man ofta en”aha”-upplevelse.

2023 går mot sitt slut, men innan dess är det dags för träningsläger för höggraderade i Japan och förhoppningsvis även SM.

– Målet är att vara med på SM, men jag kommer hem från Japan dagen innan, så vi får se.

Annars är nästa mål VM i februari 2024, också det i Japan.

– På grund av covid har VM blivit framflyttat ett par år, så nu är det sex år sen sist. Det ska bli kul, även om det bara är lagtävlingar denna gång. Jag känner mig tryggare i min prestation, även om det förväntas att man ska träffa tavlan som 5 danare. Men jag kände att jag klarade det även under anspänningen under graderingen nu senast – att jag kan prestera under press. Under EM i Frankrike 2021 kände jag mig också väldigt avslappnad, och träffade bra. Direkt efteråt fick jag dock tyvärr en ganska allvarlig axelskada, och det har tagit mig nästan två år att hitta tillbaka till den teknik och det stabila skytte jag hade innan. Men nu på graderingen kändes det bra igen, både fysiskt och mentalt. Så nu ser jag fram emot VM, det ska bli roligt att åka dit. Det känns som att jag vet vad jag håller på med när jag står där. Redan innan jag släpper pilen känner jag att den kommer att träffa. Det känns i kroppen att ”det här är rätt”. Det ger en trygg och avslappnad känsla när kroppen gör rätt, avslutar Knut.

Svenska truppen till VM

Landslaget kommer att representera Sverige på Kyudo VM, som går av stapeln i februari 2024 i Nagoya, Japan.

LANDSLAGSTRUPPEN

LANDSLAGSLEDNING
Coach: Kari Jansson
Assisterande coach: Uwe Klosa
Manager: Linda Wohlin

Text: Annie Bondefelt Carriage