William Ustav glad och stolt över bujinkan-firandet

En av de som givetvis fanns på golvet under träningsfirandet var ordförande för Svenska Bujinkanförbundet, William Ustav.

Han berättar om stilens uppkomst.

– Stridskonsten vi tränar sträcker sig ungefär tusen år tillbaka i tiden i Japan. Vår stormästare Hatsumi Masaki lärde sig detta på 1900-talets mitt från sin mästare Takamatsu Toshitsugu, som brukar kallas den sista ninjan. De här nio skolorna som vi lär oss i bujinkan har historisk ninja-koppling. De sägs ha utövats av ninja, alltså samurajer, gerillakrigare och spioner från bergen i Iga-regionen, för hundratals år sedan.

Bo F. Munthe tog bujinkan till Sverige

Stilen kom till Sverige 1975 genom pionjären Bo F. Munthe. Så här beskriver Svenska Bujinkanförbundet det:

”Tack vare Bos intresse för och initiativ att prova på olika kampstilar, så tog han Bujinkan till Sverige 1975. När Bo graderades till shodan (svart bälte) i judo 1973, så fick han boken “Ninja: The Invisible Assassins”. Efter hårt arbete via bokens förlag, så kom Ishizuka Sensei till Stockholm och på så sätt startade Bujinkan i Sverige.”

Ustav beskriver träningen i Bujinkan så här:

– Bujinkan kan man se som en organisation där man idag får ganska fritt spelrum att utforska hur man använder kroppen i kontexten för klassisk Japansk stridskonst, hur man använder vapen och hur den här medeltida stridskonsten har utvecklats under de senaste hundratals åren.

– Bujinkan (武神館) betyder ‘den gudomlige krigarens hus’. Det är egentligen en liten lek med ord, där Bujin (武人) vanligtvis i Japan syftar på ordet krigare, men i det här fallet bytte Hatsumi sensei ut tecknet för människa (人) mot 神, som syftar på det gudomliga, andliga och själsliga. Det här gjorde han som en homage till hans mästare, “den gudomlige krigaren” Takamatsu sensei.

Stort för oss

Ustav är både glad och stolt över 50-årsmilstolpen.

– Vårt 50-årsfirande är såklart stort för oss, och vi är glada och stolta över att få vara med om detta. Men ur en historisk synvinkel är vi väldigt unga. 50 år är egentligen ingenting i jämförelse med den långa historia som stilen har. Nu gäller det att förvalta arvet vidare för framtida generationer.