Sofia Wijkström och Anna Appelbom tränade under bujinkanfirandet

Firandet av att svensk bujinkan fyllde 50 år var både stort och uppskattat.

Det hölls ett läger där runt 70 personer dök upp i vad som anses vara ett av de största gemensamma svenska lägren på många år.

Två som var med och tränade var Sofia Wijkström och Anna Appelbom.

– Jag tycker det är kul att så många vill samlas, träna ihop och fira 50 år. Det är länge sedan vi var så här många på ett läger i Sverige. Det känns speciellt, menar Sofia.

Anna fyller på:

– Det är förstås jätteroligt. Det har varit lite olika träningar, bland annat rep- och kedjeträning.

“Skulle bli bättre på att falla av hästarna”

Sofia startade sin bujinkanresa 1999 och Anna sin 2006 – med andra ord två rutinerade utövare.

– Jag började med jujutsu i fem år, men flyttade och hittade ingen jujutsuklubb dit jag flyttade och började därför leta annat och då blev det bujinkan. Jag har hållit på sedan 1999, säger Sofia.

 – Tekniskt sett började jag med judo i tre år som tonåring. Min mamma tyckte jag skulle bli bättre på att falla av hästarna, så då blev det judo. (skratt) Min storebror var intresserad av ninjutsu och sa att man kunde träna det, så jag kollade upp en klubb så vi kunde gå dit och testa. Vi gick dit tillsammans, men det var bara jag som fortsatte träna.

Vad betyder bujinkan för er?

– Svårt att säga, det är en del av livet och ens personliga utveckling. Det är en del av mitt liv som funnits i väldigt många år nu, konstaterar Anna.

Sofia håller med och tillägger:

– Man längtar fortfarande alltid efter att komma och träna.

Vad tar ni med er från det här firandet?

– Goda minnen och återförening med massa folk som man inte träffat på länge. Det är jätteskoj att se alla, ler Sofia.

– Alla träningstillfällen här blir ju också ett sätt att utveckla dig själv och din träning. Det är lätt att man hamnar i sin egen bubbla och nu får man input från många som man vanligtvis kanske inte får, det har varit jättelärorikt och kul att ta med sig. Tillsammans med alla möten med människorna här, avslutar Anna.