Nils Widlund vann karriärens tolfte SM-guld

Det blev en gastkramande, underhållande, comeback för Nils Widlund – efter fem långa års uppehåll från tävlandet.

När väl finalmatchen mot Noak Alami började var det nästan som att tiden stått still. Tillbaka var Widlunds reptilsnabba tekniker, hans leende och hans showande. Men bara ett tag.

För Noak Alami, till vardags mestadels taekwondo-tävlande, bjöd på hårt motstånd. Alami visade att på distans och i sparkdueller skulle han matcha Widlund väl så bra. Det blev en tajt, tät och mycket sevärd match.

Nils Widlund var tillslut den lite slugare av de två och plockade mest poäng. Han vann därmed karriärens tolfte SM-guld.

– Senaste veckorna har suget på match verkligen kommit, jag har sett fram emot det här. Men det var skräckblandad förtjusning att möte en taekwondo-kille. Jag brukar vara den som prickskjuter och nu var jag istället tvungen att driva framåt.

Det kändes lite som att du var tvungen att komma in på honom. Men för att komma dit behöver man ta en smäll också, hur kände du det?

– Det var faktiskt exakt så. Jag kunde inte sparka först för han var snabbare och expert på det, så det var lite rubix kub för att lösa den här uppgiften. Men det var en extremt kul match på det sättet också.

Av alla dina SM-guld, hur högt rankar du detta?

– Personligen hamnar det här ganska högt ändå. Jag är 39 nu och att möta någon som är så mycket yngre och ändå känna att man håller. För en gångs skull kände jag mig som en underdog. Näe, det här kändes jäkligt bra faktiskt.