En ny generation stjärnor har satt färg på året

När jag gick in i väggen orkade jag inte mycket alls. Knappt gå upp ur sängen. Mycket av det jag tidigare i livet trodde var viktigt sköljdes bort, som en vintervåg mot en enslig sandstrand.

Under sjukskrivningens senare del brukade jag gå ner till rådjursfamiljen i en dunge bakom huset, som bott där i generationer, och bara sitta med dem ett tag. Bocken, vi kallade honom Rufus, och jag träffades när vi flyttade in. Han var då bara några veckor gammal och varje år har hans familj övervintrat i den lilla dungen.

Jag kan bara konstatera, med isande känslor i kroppen, att i år kom endast familjen tillbaka till dungen. Inte Rufus…
Livet är lynnigt.

Jag och kampsporten fortsätter emellertid att växa tillsammans. Jag är, efter snart 16 år i förbundet nu (tiden…), kanske inte lika nykär som förr – men jag kan inte tänka mig mitt liv utan kampsporten, förbundet och alla människor jag haft äran att träffa via jobbet genom åren.  

Och fortfarande blir svensk budo och kampsport nästan oförskämt bortskämda av idrottarnas enorma framgångar.

Ulf Evenås, aikidoprofilen, slog an tonen för ett fanatiskt år när han tog 8 dan i januari. Ingen svensk har tidigare nått den graden och efter drygt 50 år på mattorna är Evenås förstås värd alla hyllningar i världen. Han själv verkar dock inte särskilt påverkad. Han fortsätter liksom träningen, för vad ska man annars pyssla med. Typ. Det är en inställning jag beundrar djupt.

Sida Yin vann EM-guld i jodo i den högsta dangradklassen som finns att tävla i.

I övrigt slår det mig att det är en ny generation kampsportare som verkligen slagit igenom under året.

Det här är bara ett axplock av vad den nya generationens (i brist på bättre benämning kallar jag den så) kampsportsstjärnor mäktat med under 2025.

En annan höjdpunkt under året var att få bevittna EM i naginata i Uppsala under hösten. Och även där slog förstås en ung svensk talang igenom. Philippa Odenbring, som också tävlar i kyokushin, fick förvisso inte med sig någon medalj, men hennes kämpaglöd gjorde att många tog henne till sitt hjärta – så även jag.  

2025 är alltså snart över. Med mängder av kampsportsframgångar att glädja sig åt. Innan dess står dock julen för dörren också. För egen del blir nog den högtiden viktigare i år än kanske någon gång förr.

Och jag kommer sakna och tänka på min vän, rådjursbocken med de snälla, förstående ögonen, Rufus.

Nu går jag på ledighet till en bit in i januari.
Så, god jul, Kampsportsfamiljen.

Ta hand om er.