Vi har alltid pratat om kamplek

Den 28 december publicerade DN en debattartikel skriven av Svenska Budo & Kampsportsförbundet tillsammans med Svenska Idrottslärarföreningen och ett par forskare.
Artikeln tog upp en fråga som länge diskuterats i skolan men som sällan problematiserats på djupet: vad händer när fysisk lek förbjuds i trygghetens namn?

Responsen lät inte vänta på sig. Media har efter det i stor skala fortsatt debatten.

I rapporteringen har begreppet ”skojbråk” hamnat i centrum, ett ord som många skolor använder i sina ordningsregler. Problemet är att det inte är ett forskningsbegrepp, utan ett vardagsord som ofta förknippas med kränkningar och mobbning – och sådant ska självklart aldrig accepteras.
Men när det förbjuds i skolor riskerar något helt annat att också förbjudas, nämligen det som forskningen kallar rough and tumble play och som vi valt att kalla kamplek.

Vad är då kamplek?

Kamplek är lek som innehåller tre centrala delar: kamp, kroppskontakt och socialt samspel. Det kan uttrycka sig som att exempelvis dra, trycka, putta, jaga, fånga, hålla fast, brottas eller andra fysiska uttryck för kamp.
Det avgörande är att den är ömsesidig, frivillig och lekfull.
Forskningen visar att kamplek är en av de mest kraftfulla arenorna för barns utveckling av självreglering, empati, konflikthantering, gränssättning och förmågan att läsa sociala signaler. Det är sociala färdigheter som bäst tränas just i sociala sammanhang – i lek med andra.

Riskfylld lek – och varför det är viktigt


I forskningen används begreppet riskfylld lek för att beskriva lek som innehåller moment av osäkerhet, intensitet och utmaning – sådant som kittlar lite i magen. Kamplek räknas som en av de centrala formerna av riskfylld lek.

I debatten blandas ofta begreppen risk och fara ihop. Men de är inte samma sak.
Fara är något okontrollerat och skadligt – något vi självklart ska skydda barn från.
Risk däremot är något vi kan påverka, rama in och hantera.


Inom kampsporten är detta en självklar del av vår pedagogik. Vi arbetar med ett mer neutralt förhållningssätt till risk. Vi vet att utveckling kräver utmaning. Med rätt ramar, närvarande ledare och tydliga normer kan både fysisk och social risk bli utvecklande i stället för destruktiv.
När barn brottas, håller emot, tappar balansen eller testar sin styrka tränar de reglerad fysisk risk. De lär sig kroppskontroll, gränser och respekt.


Men kamplek innehåller också något minst lika viktigt: social risk. Det handlar om att läsa av signaler – att känna av när något gått för långt, att backa när någon säger stopp eller att reparera relationer när något blivit fel.

Det är i dessa ögonblick som självreglering, empati och ansvar formas på riktigt. Om all fysisk lek stoppas i trygghetens namn riskerar vi att ta bort en av de mest effektiva arenorna för att träna just det som trygghetsarbetet vill uppnå. Kampsporten visar att risk inte behöver vara motsatsen till trygghet. Rätt hanterad är den en förutsättning för utveckling.

Kamplek – en naturlig del av kampsporten

För oss inom kampsporten är detta egentligen inget nytt.
Kamplek är en naturlig del av vår verksamhet. I många av våra barn- och ungdomspass – och även i vuxenverksamheten – finns moment som i praktiken är kamplek, även om vi inte alltid använder just det ordet.

Forskning visar att kamplek och kampsport har stora likheter. Man skulle kunna säga att kampsport är organiserad och pedagogiskt inramad kamplek – åtminstone när vi talar om träning och övningar.

Skillnaden är att vi inom kampsporten sätter tydliga ramar och lär ut respekt och samtycke. Vi tränar på att läsa signaler och bryter när någon säger stopp. Vi skapar därmed en kultur där trygghet och utveckling går hand i hand.

Hur kan föreningarna använda detta?


Genom att förstå begreppet kamplek kan föreningar bli tydligare i sin pedagogik.
De kan stärka kvaliteten i barn- och ungdomsverksamheten och kommunicera bättre med föräldrar och skolor. De kan även utveckla projekt riktade mot skola och samhälle.


Det finns redan möjligheter att arbeta mer strukturerat med detta genom förbundets satsningar, exempelvis inom Kampsportsskolan och Kamplek i skolan. Det går även att söka bidrag via förbundet för utvecklingsarbete inom området.
Detta är alltså inte bara en mediedebatt – det är en möjlighet.

Större än kampsporten


I grunden handlar det om barns rätt att utvecklas. Kampsporten erbjuder något unikt: en plats där fysisk kraft möter respekt, där kamp möter kontroll och där kroppslig lek möter värdegrund.

Genom kamplek tränar barn att hantera både fysisk och social risk i en trygg miljö. De lär sig att reglera sig själva, att känna av gränser – sina egna och andras – och att navigera i intensiva sociala situationer utan att det spårar ur.

Det är färdigheter som sträcker sig långt bortom mattan.

På så sätt är kampsportens möjlighet genom kamplek faktiskt större än kampsporten själv.

Och kanske är det just därför frågan väcker så stort engagemang.

Text: Pilo Stylin