Dan före… galadagen

Visst är det något visst med dagen innan något stort.

Jag tycker alltid att längtan, när den är som starkast och så här nära, egentligen är det finaste på resan mot målet. Med blott bara några timmar kvar, och endast en natt emellan, känns det … verkligt.

Kampsportsgalan har varit som en god vän genom hela min tid på förbundet. Jag var med ögonblicket då Douglas Roos kläckte idén och jag har jobbat med varje gala sedan dess.

Jag har också sett galor komma och gå, stjärnor som med tårfyllda ögon får ta emot applåder från folk som verkligen vet vad deras slit handlar om.

Flera profiler finns endast med oss i tankarna numera och galan är för mig ett fint ögonblick att minnas Stig Forsberg, Paul G. Höglund, Kurt Durewall, Jan Hermansson och flera andra förbundsfäder.

Kampsportsgalan handlar för mig om att hylla – och att minnas. Jag minns när thaiboxaren Sofia Olofsson var nominerad på Idrottsgalan, men tyckte själv det var stort att bli nominerad till Kampsportsgalan – för här visste folk vad hon hade gjort.

Det är kanske så, jag vet inte, att man helst av allt ändå vill bli hyllad av sina egna. Då har ju vi i så fall träffat väldigt rätt genom åren.

En annan fin detalj runt galan är intensiteten på kansliet. Mona och Matilda är otroliga tillgångar i galatider och har sanslös koll på allt. De har dessutom skarpa, slipade galaögon och är utrustade med rätt form av hård hud som kan vara bra att ha kring hjärtat, sådana här galatider. Mona och Matilda gör ett otroligt jobb med Kampsportsgalan år efter år.

När jag blickar ut över de nominerade blir jag alltjämt lika glatt förbryllad över vårt förbunds fantastiska idrottare. Det är inget annat än en ynnest att tillhöra detta förbund, något jag gjort i snart 17 år. Vi har världsmästare, Europamästare och mycket andra stora prestationer. Jag menar, vårt förbund vann 46 guld under internationella mästerskap ifjol. 46! Jag vet också, eftersom jag varit på mängder av mästerskap själv genom åren, vilken press det är på leverans. Jag är så fruktansvärt stolt över vårt förbunds idrottare. Punkt.

Kvällen, natten och morgonen innan Kampsportsgalan är för mig den bästa tiden.
Jag vaknar som om jag var barn och det är min födelsedag.
Mamma och pappa har slamrat klart i köket. De börjar gå mot mitt rum.
Jag låtsas sova. Men hör deras steg.
Snart öppnar de min dörr sjungades.

Låt Kampsportsgalan komma. Bara ge mig den.
Helst nu.