Nyheter

Bea kan gå mycket långt

Det är en ljusblå himmel och vårsol över Stockholm i dag. En sådan där himmel som man kan drunkna med blicken i, och om du sträcker ut armarna kan du nästan plocka ner solen. De dagarna är nästan de allra bästa, när allt känns nära fast det är oerhörda distanser att ta sig.

Jag är månne aningen uppsluppen över att våren närmar sig, så munter att jag till och med städade av balkongen i helgen för att njuta av en kaffe på densamma. Den övervintrande koltrastfamiljen vi haft som inneboende där var emellertid inte lika förtjust över att behöva maka på sig.

Men det är en tid av liv, av lust och med en liten glimt av ett evighetens hopp som allt mer omringar oss emotionellt nu: vi är glada när det vankas vår, helt sonika. Och en som är extra positiv dessa tidender är Bea Malecki som äntligen har fått klart med sin efterlängtade debut i MMA.

Samtidigt som jag själv väldigt mycket ser fram emot hennes entré i MMA-världen kommer jag också sakna henne i thaiboxningen. Bea har ett sätt att vara, ett sätt att liksom vara helt egen i sin framtoning, som gör att hon är en av de allra mest intressanta att arbeta med medialt. Hon har verkligen det vi i branschen kallar ”star-quality”.

Jag har flera gånger under intervjuer med henne kommit på mig själv sittandes och bara garva. Inte så professionellt av mig månne, men när någon kör med citat som ”hon var värsta vevbruden”, ”Ska jag behöva ta en och en halv veckas ledigt för att åka till Jönköping? Det är fett tråkigt att VM inte är i något varmare land.” eller ”Jag gillar att armbåga folk… kan man säga så? (skratt)…Äh, du fattar vad jag menar.”, ja, då kapitulerar i alla fall jag.

Att hon dessutom är en fullständigt lysande idrottare gör inte saken sämre. Men nu ska hon alltså in på en ny bana, en ny resa. Och jag är tämligen säker på att Bea kommer att hitta sitt destinationsmål.

Hon har det stående i ryggmärgen, där kommer inte många hänga med, och jag har hört att hon är företagsam i sin BJJ-träning för att täppa till eventuella markluckor också.

Och på tal om mål, när jag pratade med henne om MMA-karriärens begynnande sade hon halvt på skämt halvt på allvar att hon ska ha UFC-bältet, och att vi bara ska ge henne några år.

Jag är beredd att tro henne. Bea har en inneboende urkraft som mestadels verkar handla om progression. Det speglas i hennes utbildning (ingenjör via KTH) och via hennes kampsportsmeriter.

Maleckis besked om MMA-match höjde temperaturen kring våren ytterligare lite, även om jag gärna också hade sett henne försvara sitt VM-guld i Minsk.

Men ibland handlar livet inte om ädla metallbitar kring idrottsmästerskap. Ibland handlar det faktiskt om att följa sitt hjärta.
Och fastän det inte alltid är så lätt, brukar det bli ack så rätt.