Stort och viktigt år för svensk aikido

Jag har med glädje följt Svenska Aikidoförbundets, ska vi kalla det instruktörsgenomgång, inför Sverigelägret via facebook.

Det har varit ett nytt namn mer eller mindre varje dag under lång tid nu, vilket fick mig att inse vidden av Sverigelägret. Det är bara tio dagar kvar till aikidons motsvarighet till en rockfestival återkommer.

Jag har varit på flera Sverigeläger under åren och alltid relaterat det som en stor höjdpunkt i mitt yrke. Det är roligt att se alla man lärt känna, men också se nya ansikten. Samtliga besökare hungrar efter att lära sig så mycket det bara går under lägerdagarna, och man går från en matta, en instruktör, till en annan. Inte olikt rockfestivaler, där man kryssar sig fram genom olika spelningar.

Sverigelägret i år hålls i Tellusborgshallen just bredvid Liljeholmen bara en bro och lite vatten från Södermalm i Stockholm. Min känsla är att Sverigelägret kan bli något utöver det vanliga. Instruktörerna är många, besöksantalet förväntas bli högt och Tellusborgshallen kan bli kongenial för ändåmålet. 

Men Sverigelägret är inte det enda maffiga svensk aikido står inför. I år fyller den nämligen 65.

Firandet sker under brittsommaren i Eriksdalshallen i Stockholm. Jag minns när det var 55-årsfirande. Då också i Eriksdalshallen. Jag var på plats då och såg mängder med fina och häftiga uppvisningar där vissa fortfarande etsat sig fast i mitt inre. Det är facsinernade hur idrotten liksom kan kyssa själen. Ty vacker aikido kan jag aldrig se mig mätt på.

Aikidon står alltså inför två superhelger, där den första under Kristi Himmelsfärd via Sverigelägret kan slå an tonen för hur resten av detta extraordinära 2026 kan te sig.

Jag längtar.