Att Pelles egna bästa minne från tiden i landslaget inte ens är då han verkade som förbundskapten säger en hel del om honom själv.
Att han dessutom tar upp det hemska som inträffade i Malaysia 2014 för Giang Hoang, och hur den svenska truppen slöt sig samman under ett sent kvällsmöte och sedan ställde sig på läktarna och gastade fram Isa Tidblad Keskikangas och Susan Kariuki till varsitt fenomenalt VM-guld, – ja det säger egentligen allt.
Jag var också där den där gången i Malaysia. Och jag minns det som om det vore i går. Och fortfarande kan jag få rysningar när jag tänker på hur en orkanvind svepte in över finalringarna varje gång Isa eller Susan fick in en träff på motståndarna. Ett alltigenom oförglömligt minne.
Och ytterligare en sak vi inte får glömma när det gäller Pelle Bånghäll. Han har alltid haft det lite svårt att fullt ut ta ära för det landslag han i mångt och mycket har skapat. Det är i sig en fantastisk tillgång, en bra ledare behöver sannerligen inte vara en bra marknadsförare av sitt eget namn. En bra ledare är… som Pelle Bånghäll.
”Bra”, förresten…
Två gånger i rad har Bånghäll utsetts till Årets ledare vid Kampsportsgalan, något ingen annan i förbundet blivit.
Det säger också det mesta kring svensk thaiboxnings genom tidernas medaljrikaste förbundskapten.
Själv gick jag på avenyn i Göteborg från en intervju till en annan då beskedet att Bånghäll lämnar nådde mig.
Det blev en känslosam promenad för mig. För jag kom på att Pelle betytt väldigt mycket också för mig. Han har alltid varit oerhört professionell i mediasammanhang, haft en fin och bra ton i intervjuer och framför allt har han varit väldigt lätt att jobba med under mästerskapen.
Jag kommer självklart sakna Pelle, samtidigt som jag, precis som många andra, känner otrolig trygghet med Joakim Karlsson som tar över. Jocke är ovedersägligt en av landets främsta thaiboxningsinstruktörer, har jobbat nära Pelle under senare tid som assisterande förbundskapten och har ett otroligt vasst coachöga. Karlsson kommer att innebära en kvalitetsgaranti som jag erinrar mig svensk thaiboxning verkligen behöver, nu när Bånghäll tackar för sig.
Bånghäll har förresten ansvarat för nio svenska guldmedaljer på de tre senaste internationella mästerskapen, VM, EM och VM. Fantastiskt.
Och även organisationen bakom Pelle med Lena Olsson, Jocke Karlsson, Pontus Inerupp, Henrik Nässén med flera har självklart också varit fullständigt nödvändig för thaiboxningsframgångarna.
Och jag undrar om inte namnet Bånghäll kan bli en eponym inom svensk thaiboxning. Om inte annat är namnet redan en synonym till thaiboxningens framfart under den största medaljexplosionen inom svensk kampsport…, ja, bannemej någonsin.
Foto: Hamid Ershad Sarabi
Fin krönika om en fin idrottsledare.