Stefan Stenudd om verksamhetsberättelsen och sitt förtjänsttecken

SB&K | Den mångårige kampsportsprofilen är fortsatt involverad i svensk kampsport. Här berättar han bland annat om arbetetet med SB&K:s verksamhetsberättelser och den annorlunda prisutdelningen som väntar.

15 april 2021  |  Mats Lilja

Svenska Budo & Kampsportsförbundets verksamhetsberättelse för 2020 är klar och kommer att publiceras imorgon (den 16 april). Stefan Stenudd har återigen varit redaktör och kan se tillbaka på en lite annorlunda process.

– Detta var ju ett väldigt speciellt år, i och med pandemin. Jag oroade mig för att det kanske skulle bli en magrare verksamhetsberättelse. Dessutom hade vi denna gång inte Jonathan Broberg vid vår sida i arbetet med den, och han är som alla vet en lysande kraft, både i det praktiska arbetet och som en källa till entusiasm, berättar han för budokampsport.se.

– Men jag hade ingen anledning till oro. Förbundet hade en verksamhet som var mycket rikare än det svåra läget lät ana, och så mycket var som vanligt redan gjort i artiklar och intervjuer på hemsidan under året. Det var inte alls svårt att få ihop en verksamhetsberättelse lika innehållsrik som tidigare år.

Är det något som du tycker sticker ut med årets utgåva?
– Jag blev glatt överraskad över hur mycket som har skett i förbundet under 2020, trots covid-19 och alla dess restriktioner. Förbundet centralt och underförbunden var väldigt kreativa med att göra vad som gick att göra. På något sätt fick de trots allt verksamheten att gå framåt. Det är starkt!

– Jag blev särskilt glad över att se hur mycket som ändå var kvar för våra idrotter att göra, fast de allra flesta tävlingarna ställdes in. Det är en styrka som saknas i så många sporter, de står och faller med tävlingarna. Men hos oss handlar det om så mycket mer än medaljer. Jag är övertygad om att det visar på ett bestående värde som inget virus kan knäcka.

Hur länge har du varit involverad i verksamhetsberättelserna?
– Jag utformade några på 1990-talet men verksamhetsberättelsen som vi nu känner den tillkom 2010, när förbundet fyllde 50 år. Jonathan Broberg föreslog att vi skulle göra den i bokform – något som jag inte hade tänkt på, fast jag är författare. Då fick den sin nuvarande form med bland annat en stor portion artiklar från hemsidan som berättade om verksamheten konkret. Jag är väldigt förtjust i det konceptet och jag tror att förbundets medlemmar känner detsamma.

Vad var det som gjorde att det funkade så bra, tror du?
– Framför allt gav det oss chansen att visa upp våra idrottares många fantastiska prestationer, som media på den tiden mestadels ignorerade. Det var samma tanke vi hade med att starta Kampsportsgalan. Och herrejösses – det har verkligen inte varit svårt att hitta något att skriva om, med alla dessa storslagna idrottsliga insatser nationellt och internationellt!

Vad är det bästa med att redaktera verksamhetsberättelsen idag?
– För mig nu för tiden är det härligt att få inblick i hur verksamheten fortskrider och svensk budo och kampsport fortsätter att överväldiga. Jag kan känna hur jag på mitt lilla sätt har varit delaktig i något som frodas och imponerar, år efter år. I en sådan medvind är det ett rent nöje att pilla med verksamhetsberättelsen.

– Nya entusiastiska utövare och stjärnor kommer hela tiden. Det är något med våra idrotter som lockar till passion och storverk. Jag tycker att det är vackert.

Stefan Stenudd har en lång och gedigen bakgrund inom svensk kampsport. Redan 1972 började han att träna aikido i Järfälla, och nio år senare grundade han Brandbergens Aikidoklubb. Detta tillsammans med Mikael Eriksson, en träningskamrat som också kom från Järfälla.

I början av 1980-talet blev han även invald i styrelsen i dåvarande Svenska Budoförbundet, det blivande SB&K. Med några års undantag blev han kvar där i över tre decennier.

– Jag slutade som förbundsordförande 2016, detta efter sju år som ordförande. Men jag är kvar i Aikidoförbundets graderingskommitté och jag fortsätter att instruera i aikido, sedan 1991 på Enighet i Malmö. Jag håller också i en del träningsläger, framför allt i Tyskland, Tjeckien, Slovakien och Ukraina – men de har allihop varit inställda under pandemin.

– Annars är jag författare och plitar på mina böcker, som jag alltid har gjort. Där gör corona ingen skillnad…

Du har ju nyligen också tilldelats Riksidrottsförbundets förtjänsttecken. Hur känns det?
–  Det är förstås hedrande, men ärligt talat överträffar det inte att jag 2019 fick SB&K:s hederspris. Ett prisande från kampsportsfamiljen är det finaste man kan få som kampsportare.

Vanligtvis så får ju mottagarna sina priser på Riksidrottsmötet. På grund av pandemin arrangeras det ju digitalt och istället så kommer du att tilldelas priset från SB&K. Är du besviken över att det inte blir något fysiskt RIM i år?
–  Tvärtom! Som [SB&K:s generalsekreterare] Mona vet mycket väl är jag inte särskilt lockad av tanken att stå som ett slags gisslan på Riksidrottsmötets scen inför en publik som varken vet vem man är eller bryr sig. Som det nu är hålls också detta inom kampsportsfamiljen, och det är precis vad jag skulle önska mig.

Text: Mats Lilja
Foto: Hamid Ershad Sarabi [Kampsportsgalan 2019]

0
0
0