VM-silver till Scarlett Anstiss Liljefors

På den andra VM-dagen i Long Beach klev BJJ-landslagets Scarlett Anstiss Liljefors ut på mattan. Efter en säsong med flera små och återkommande skador hade hon inför turneringen valt att ändra lite i sitt upplägg.

– Jag bestämde mig för att inte göra någon research på motståndarna inför VM, vilket jag brukar göra. Jag ville välja bort den stressen och bara lita till mig själv och mitt spel. Och bara fokusera på det jag ville göra, berättar hon.

Totalt var tio utövare anmälda bland medeltungviktarna i hennes brunbältesklass. Som 3:e-seedad fick hon därmed inleda turneringen i kvartsfinal.

Där ställdes hon mot amerikanskan Hannah Marie Harjo i en match som blev rena överkörningen. Redan efter några minuter hade Anstiss Liljefors gått upp till 13–0, varpå hon kunde dra ner på tempot men ändå fortsätta att ta poäng. När matchen var över hade hon tagit hela 22 poäng – troligtvis den högsta poängen som noterades under dagen i The Walter Pyramid.

– Ja, det är en hög poäng, konstaterar hon nöjt. Det har hänt kanske en eller två gånger tidigare. Det var inget jag hade väntat mig på VM men det var trevligt!

Tiden fram till semifinalen blev sen längre än förväntat. Två av de tävlande dök nämligen inte upp till sina kvartsfinaler, vilket gjorde att arrangörerna var tvungna att skjuta på schemat för att till slut kunna diskvalificera dem. En av de som inte dök upp var den 2:a-seedade Welma Moreira dos Santos. Hennes tilltänkta kvartsfinalmotståndare Kauane Ramos fick därför en fribiljett till semifinal – där hon ställdes mot just Scarlett Anstiss Liljefors.

Fram tills dess hade svenskan haft 1,5 timme att slå ihjäl.

– Jag chillade bara. Mig spelade det ingen roll, jag är alltid redo när matchen väl börjar, konstaterar hon.

Anstiss Liljefors hade dessutom revansch att utkräva efter en snöplig förlust mot brasilianskan i World Pro i Abu Dhabi i november förra året.

Men det var motståndaren som började bäst i VM-semifinalen, detta genom att ta två poäng en bit in i matchen.

– Det kändes som att jag fick en bra start. Men så gjorde jag ett misstag och hon tog poäng mot mig. Men jag lät mig inte stressas upp, jag försökte att hålla mig lugn och hämta andan, berättar Scarlett Anstiss Liljefors.

Och innan hon ens tagit sina första poäng i matchen kom avgörandet. Svenskan lyckades koppla grepp om Kauane Ramos hals, och kort därefter tvingades brasilianskan att ge sig.

– Hon gjorde ett misstag där, hon tappade sin hållning vilket gjorde att jag kunde nå runt henne och koppla grepp. Jag fick tag i hennes krage och satte henne i en loop choke. Jag trodde kanske inte att den satt så bra men jag höll i för att jag hoppades få poäng. Helt plötsligt så klappade hon!

Trots underläget i matchen hade hon nu vänt till seger. Och med tanke på förseningarna tidigare under dagen så passade arrangörerna på att ta igen den förlorade tiden. Bara tio minuter efter sin semifinalvinst så var det dags för final – och där väntade förhandsfavoriten Aurélie Le Vern.

Fransyskan, som bor och tränar i djungeln i Franska Guyana i Sydamerika, vann VM 2021 i lilabältesklassen för bara ett drygt halvår sen efter att bland annat ha besegrat Scarlett Anstiss Liljefors i semifinal. Sedan dess har bägge graderats till brunt bälte och möttes nu igen i VM. Tyvärr för svensk del så var det Le Vern som på nytt segrade.

– Jag fick inte stopp på henne. Hon är väldigt skicklig tekniskt och dessutom den kanske starkaste motståndaren jag någonsin mött. Nu lyckades hon lägga sig ovanpå mig och jag kunde inte göra så mycket. Hon fick 3 poäng för att passerat guard och sen direkt 4 poäng till för sin mount. I det läget var jag tvungen att riskera lite för att försöka att komma loss, men istället lyckades hon sträcka ut min rygg och jag var tvungen att klappa.

Trots förlusten har Scarlett Anstiss Liljefors alla anledning att vara nöjd. Efter brons i VM 2021 som lilabältare har hon nu som brunbältare vunnit silver på både EM och VM i år.

– Jag är jättenöjd med det här silvret! Det känns fantastiskt att komma till VM och ta mig ända till final. För inte så länge sedan var det en dröm att bara få åka till ett världsmästerskap så att gå därifrån med en silvermedalj känns otroligt bra!

Text och övrigt foto: Mats Lilja