Frick är ett välkänt namn inom thaiboxningen och har vid sidan av sin förening även drivit många projekt med fokus på tjejers och kvinnors hälsa och välbefinnande.
Hennes engagemang och driv har tagit henne långt och i år har hon nått finalen i Årets Eldsjäl, en rikstäckande omröstning där vinnarna presenteras på den tv-sända galakvällen på Cirkus i Stockholm.
Hur känns det att vara en av finalisterna i Årets Eldsjäl?
– Det känns jättestort, jag har inte haft en tanke om att bli uppmärksammad på det här sättet för mitt arbete och engagemang. Jag har tidigare blivit uppmärksammad för mitt arbete med unga tjejer och blivit utsedd till Årets uppsalabo. Men det här är mer än bara lokalt. Årets Eldsjäl är rikstäckande och något som engagerar hela Sverige, det kommer nomineringar från hela landet och det är en utmärkelse man bara hört eller sett om på tv. Att mitt arbete med kampsport för flickor och tjejer i utsatta områden uppmärksammas så här känns som ett otroligt fint kvitto.
Hur startade ditt engagemang för att få unga tjejer att växa?
– Mitt engagemang i de här frågorna har alltid funnits och dessa frågor blev allt viktigare i och med att jag slutade tävla. Jag började med att träna och tävla thaiboxning rätt sent, till och med efter att jag fött barn, vilket fick folk att höja på ögonbrynen. Jag satsade på en tävlingskarriär i en hård och tuff idrott när jag var nästan 30 år och jag kände att det var emot samhällets normer. Jag tror att jag visade på att ”vill man – så kan man” och det inspirerade tjejer och kvinnor till att hitta till vår förening och se mig som en förebild. Jag upptäckte att många av dessa ville försöka stärka sig själva både fysiskt och mentalt. Vissa hade ärr på armarna och vissa vågade inte ta plats, men efter några terminer på klubben och träningen så märkte man att deras självförtroende ökade och helt plötsligt ägde de klubben. De hade hittat sin inre glöd genom idrotten. Att se människor växa på det sättet gjorde att jag ville fortsätta arbeta med att få tjejer att växa. Så när jag sen slutade tävla blev det naturligt att jag började att coacha andra och engagera mig helhjärtat för den här målgruppen.
Så vad gjorde du?
– Min drivkraft har alltid varit att ge ungdomar och tjejer möjligheten att träna thaiboxning så jag började bland annat med utomhusträning för ungdomar i Uppsalas förorter. Sen hörde Uppsala Hem, ett fastighetsbolag, av sig och frågade om jag ville var med i deras projekt som de drev tillsammans med kommunen. Projektet gick ut på att erbjuda ungdomar i utsatta områden att testa på olika aktiviteter. Så jag och min son tog med oss utrustning och åkte dit och det var ett enormt intresse, det kunde vara 50–75 barn i kö som ville testa. Vi började att samarbeta med fritidsgårdarna i områdena, jag höll föreläsningar och vi fortsatte med regelbunden utomhusträning i thaiboxning.
Varför tror du kampsporten är ett bra verktyg?
– Jag tror det är för att vi alla har en inre fighter inom oss. I kampsporten använder man kroppen som ett redskap, alla kan träna utifrån sina egna förutsättningar. Man behöver inte tävla för att känna att man har lyckats. Man sätter sina egna mål och man ser sig själv växa utifrån de. Sen är det en idrott där man måste lita på sig själv, man är inte i ett lag och man har inga andra redskap som till exempel en boll. Det är bara du och thaiboxningen. Kampsporten är ultimat anser jag för att den innefattar så mycket, kroppskontroll, ”mindcontrol”, balans, närvaro men också gemenskap och glädje. Jag ser verkligen människor växa på riktigt!
Vad är tuffast med att driva ett sådant här projekt?
– Det är stundtals väldigt ensamt. Eftersom det är ideellt arbete så är det svårt att avlöna någon så ekonomiskt går det knappt runt. Pandemin var tuff och man jobbar mycket för att få verksamheten att gå ihop, samtidigt måste man vara en bra, driven, positiv ledare. Det kan vara svårt ibland när man själv är trött och man kanske känner att man inte gör tillräckligt. Men då är det extra kul att bli uppmärksammad på det här sättet, med Årets Eldsjäl, då känner man att man ändå tillför något för någon och det ger en energi att fortsätta.
Hur ser framtidsvisionen ut?
– I framtiden skulle jag gärna vilja jobba mer med frågorna kring psykisk ohälsa och kvinnor som lever under olika typer av förtryck. Annars är mitt fokus nu att bygga upp föreningen och få rull på ekonomin efter pandemin. Vi fick försöka vara kreativa med uteträning och onlineträning under den perioden och det tog rätt mycket energi. Så att komma upp på fötterna ordentligt nu är prio. Sen vill vi satsa på vårt barnträningskoncept och såklart vår elitgrupp där vi har 12 fighters på olika nivåer. Sen skulle jag vilja arrangera tävlingarna här i Uppsala, det vore kul, avslutar Frick.
Rösta på Bodil Frick i årets omröstning här.
Text: Annie Bondefelt
