Nyheter

Ana Tanevska lockades till ludosport för snart tio år sedan

SOMMARLÄSNING. Ana Tanevska, 32, fann ludosport i Italien, när flyttlasset sedan gick vidare till Sverige blev det förstås Ludosport ljussvärdfäktning även här.

I träningslokalen i Konradsbergshallen i Stockholm virvlar Ana Tanevskas tekniker.

Tanevska är rutinerad i sammanhanget, efter sina tio år inom Ludosport – ljussvärdfäktning.

– Jag har varit i den här sporten i snart tio år. Jag hittade ludosport i Italien när jag levde där och när jag flyttade till Stockholm ville jag fortsätta träna, så jag hittade den här klubben.

Kombinationen av scifi- och fäktningsintresse styrde Ana till ludosport.

Jag är en scifi-nörd sedan barndomen… (skratt) och jag har också alltid gillat fäktning, så den här idrotten passar mig utmärkt. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vid första träningen gick jag tillbaka till att vara fem år igen, det var så roligt. Jag tycker också att det är ett väldigt fint community runt idrotten med många snälla människor.

Friheten i både träning och tävling tilltalade tidigt Tanevska. 

– Jag tycker träningen är en bra kombination av kampsportsskills och fäktning, dessutom är det väldigt fritt i själva fightingen. Träningen utgår från olika former, där de två första är grunderna i sporten. Alla börjar i den första formen som förenklat utgår från försvar, skulle man kunna säga, och sedan utvecklas man därifrån. Samtidigt ger de här två formerna en stadig bas. Jag har sett idrottare som bara tränat i de två formerna göra stora avancerade saker även på tävlingar, för att bara ge ett exempel. Efter de två första formerna bestämmer du lite själv din utveckling. Du kan välja olika vapen och ta det därifrån, exempelvis långsvärd eller sabel.

Och du tävlar själv?

– Ja, det gör jag. Jag är också domare vid tävlingar. Jag började döma efter att ha tränat och tävlat i två år. Det ingår också lite i själva utvecklingen att du ska kunna hjälpa till inom idrotten på ett eller annat sätt.

Vad krävs för att bli bra i ludosport, rent tävlingsmässigt?

– Det fina med sporten är att man lite kommer med det man har. Det finns inga viktklasser, eller nivåklasser. Man tävlar könsneutralt också, så man får helt enkelt utveckla det man har och det man vill göra. Är man stor och stark går det att nyttja det, är man lite mindre och kanske snabbar går det att utnyttja det. Det ger en väldigt bra variation i matcherna och det gör att man behöver kunna möta många olika egenskaper.

Hur har ludosport -ljussvärdsfäktning utvecklats under dina tio år inom idrotten?

– Vi har blivit större och har expanderat och nu finns vi i fler länder än tidigare. Vi har också blivit mer professionella, så att säga. En del av den utvecklingen här i Sverige är ju att vi kom med i SB&K. Jag tror vi bara kommer att fortsätta att utvecklas och bli ännu större. Det ska bli väldigt spännande att fortsätta vara en del av den här utvecklingen.

Om tio år då, var befinner du dig då inom ludosport?

– Jag är förstås kvar, men jag tror att jag gör ungefär det jag håller på med nu. Jag trivs väldigt bra på den plats jag är på inom ludosport. Så jag hoppas på att utvecklas lite långsamt och lära mig nya former. Om tio år kommer mitt barn vara tolv och då hoppas jag att vi tränar tillsammans.

Foto: Jonathan Broberg