Det har nu gått ett par veckor sedan Riksidrottsmötet och de känslor mötet framkallade har lugnat sig något. Det var på många sätt ett intressant och spännande möte där några väntade och några kontroversiella beslut togs.
Själva mötet, som precis som RIF 2020 genomfördes helt digitalt, förflöt på ett smidigt sätt utan några stora tekniska problem. Det blev ett något längre möte än normalt men det verkar vara mer regel än undantag när det kommer till digitala årsmöten. Mötet började efter lunch på fredagen och slutade vid 17 på söndagen. Det blev ca 8 timmar om dagen framför datorn och även om solen sken utanför fönstret och sommaren var på intåg gick tiden ändå ganska snabbt.
Det jag personligen saknade från tidigare möten var de spontana träffarna och samtalen som konstant pågår under mötet, i pauserna och under middagarna. De brukar vara värdefulla tillfällen att samtala om svensk idrotts väg framåt. I år blev det annorlunda då vi som representanter fick samtala via Teams-möte och chatt istället. Dessutom hade TaeKwonDo-förbundet satt upp en Discord-kanal där samtal mellan olika förbund pågick under hela helgen. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det fysiska mötet är att föredra i detta fall.
Under fredagen behandlades en del av de motioner som inkommit. Här var det inget uppseendeväckande som skedde utan de beslut som togs var förväntade och i linje med de svar som Riksidrottsstyrelsen avgivit.
Under lördagen fortsatte motioner att behandlas då det var en diger lista att ta sig igenom. Till exempel debatterades släktskapskriteriet som finns vid anslutning av nya specialidrottsförbund (SF). Vidare behandlades det nya elitidrottsprogrammet, som också antogs. Den stora kritiken och farhågan med det programmet är fortsatt att det förlitar sig till stor del på extern finansiering och om detta inte löses så riskerar hela programmet att bli ett luftslott. Nu återstår att se om Riksidrottsförbundet (RF) lyckas hitta finansieringen som är nödvändig. Annan kritik som finns mot programmet är den uppdelning av idrotter som finns och att det inte är klart vilka kriterier som finns för de olika ”lägre” kategorierna. Som jag tolkar det medför detta program ingen större förändring mot idag. Olympiska idrotter med gott om pengar kommer att ha lättare att få stöd än mindre idrotter där idrottarna i större utsträckning betalar för sin egen elitsatsning.
En av de på förhand stora frågorna som behandlades under lördagen var motionen från några av de stora förbunden om ett kraftigt stärkt stöd till specialidrottsförbunden med idrotten i fokus. I korthet handlar det om att man vill styra om medel från RF centralt till alla SF. Totalt handlar det om ca 100 miljoner kronor, vilket ser ut att vara en stor siffra men med tanke på antalet SF troligtvis kommer att göra varken från eller till. Om pengarna ska fördelas i enlighet med förbundens storlek kommer det för de flesta förbund handla om väldigt lite pengar. Pengar ska SF kunna förfoga över på det sätt de finner passa verksamheten bäst. Mot bakgrund av den kritik som finns mot att man inte kan påvisa några positiva kvarvarande effekter av Idrottslyftet finns farhågor att dessa pengar i slutänden inte kommer bidra till något positivt ute i förbunden. Vi får väl hoppas att denna farhåga inte infrias. Speciellt eftersom pengarna till största delen kommer från den delen som är RF-SISU:s distrikt och riskerar att kraftigt begränsa det jobb distrikten gör lokalt i landet.
Den kanske största snackisen efteråt blev Triathlonförbundets motion om att återinföra ett 10%-igt tak för det centrala stödet från RF till SF. Det innebär i korthet att om det totala stödet som betalas ut till alla SF är 500 miljoner så ska inget enskilt SF kunna erhålla mer än 50 miljoner i stöd. I praktiken påverkar detta bara fotbollen som menar att de förlorar runt 26 miljoner i stöd. Då ska det påpekas att detta är utifrån ett beräknat stöd för kommande tvåårsperiod och inte det stöd de idag har (som är mindre än så). Som perspektiv kan nämnas att fotbollen omsätter ungefär lika mycket som RF delar ut i stöd till alla förbund totalt. Det innebär att det minskade kommande stödet utgör ca 4% av fotbollförbundets totala omsättning. Slutsatsen bör bli att fotbollen kommer fortsättningsvis få ungefär lika mycket i stöd som det fått fram till idag och kommer med all säkerhet klara sig alldeles utmärkt även framledes. Det som är intressant är dock att detta beslut går stick i stäv med det beslut om nya fördelningsprinciper som togs för två år sedan. Det visar också att det var svårt att förutse effekterna av det beslutet, något som visar sig nu.
Under söndagen var det så dags för inval av nya specialidrottsförbund. Även här blev det en del diskussioner. Är Friskis & Svettis en idrott som ska ha ett eget förbund eller ska de fortsatt vara en del av idrottsrörelsen via Friidrottsförbundet? Detta var den medlemsansökan som rörde upp mest känslor. Den allmänna uppfattningen är dock att de fortsatt får vara en del av friidrotten. Nya specialidrottsförbund i RF är Islandshäst och Padel. Diskussionerna här handlade om huruvida dessa idrotter har släktskap med redan befintliga specialidrottsförbund. Här kan man argumentera både för och emot men årsmötets mening är att tillräckligt stora skillnader föreligger.
Mötet avslutades med val av Riksidrottsstyrelsen. Här blev Björn Eriksson omvald som ordförande för ytterligare en period. I övrigt gick mötet på valberedningens förslag.
Avslutningsvis kan jag konstatera att vi fick uppleva en intressant helg, vi fick vår röst hörd i ett antal frågor kopplat till inval av nya förbund, motionen om LOK-stöd, motionen om släktskapskriteriet samt även frågan om RFs verksamhetsplan 2022-2025.
Nu återstår bara att njuta av sommaren och fortsätta jobba vidare för kampsporten i Sverige.
Fredrik Gundmark
Ordförande
Svenska Budo & Kampsportsförbundet
Foto: Bildbyrån
Lämna en kommentar
Du måste varainloggad för att skriva en kommentar